Jag håller på att komponera ihop en spellista att headbanga sofistikerat till om jag av en händelse skulle få för mig att utnyttja mitt nytagna körkort och cruisa runt på samhället EPA-pojke style. Det går lite så där, men Jamie T har en given plats på listan. Nya favoriten!

Visst är det fint såväl visuellt som audiellt?

Jag känner mig lite vemodig, men det är tillåtet.

Regelboken får kringgås efter behag.

Timme ut och timme in, oavbrutet. Det har fått fortgå i närmare två veckors tid nu och jag står lika rådlös till varför jag låter det ske. Ibland inträffar sådant som står ovan alla rationella förklaringar och jag tror definitivt att detta är en av dessa fenomen.

Två låtar som jag instinktivt ogillat, men som numera går på repeat i mitt spartanska hushåll. What's up with that? Om någon vill vara vänlig och hjälpa mig ur denna destruktiva bana skulle jag vara er evigt tacksam.

Alltså, jag tycker att de är bra?!

Jag har börjat lyssna på Miyavi igen. Hoppsan.

Ibland... ångrar jag att jag inte tog chansen medan den var inom köravstånd. I det långa loppet avgick dock Peace & Love segrande ur striden med Metaltown, och nu får jag vara tillfreds med att lyssna på mina japaner via skräniga högtalare hundratusentals mil bort från dem. Sucks to be me.

Nu tar jag sikte mot sängen som för ögonblicket ser farligt inbjudande ut. Jobb väntar mig imorgon och jag hade tänkt vara någorlunda utvilad för en gångs skull. Under tiden får ni med nattuggle-tendenser en alldeles fantastisk låt av mig att lyssna på - Deftones cover av The Chauffeur. Originalet av Duran Duran är också grymt bra, för er som undrar.

Out on the tar plains, the glides are moving
All looking for a new place to drive
You sit beside me, so newly charming
Sweating dewdrops glisten freshing your side

And the sun drips down bedding heavy behind
The front of your dress - all shadowy lined
And the droning engine throbs in time
With your beating heart