World spins madly on
Må så vara att Piptjärn inte ligger vid världens ände. Men när man irrar längs outforskade vägar med Gustav som navigatör och egendomligt klädda flickor med mordisk uppsyn uppenbarar sig från ingenstans... då skenar fantasin och man börjar önska att civilisationen åtminstone befann sig inom gångavstånd. Tack och lov att mobiltäckning fanns, annars hade parallellerna till skräckfilmer med skrattretande dåligt upplägg aldrig tagit slut.
Det gångna dygnet har i alla fall gett mig förnyad uppskattning för hits från forntiden samt förstärkt den ack så sköra illusionen av svensk sommar. Visserligen var det kallt nog att försätta mina tänder i spasmatiska skallringar, men den stundande Sverige-emigrationen har gjort mig äckligt blöthjärtad. Jag säger bara: midnattssol, skogstjärnar och det överhängande hotet om människoätande björnar. Åhåhå ♥ När svensk sommar är som bäst slår den nog solstolshäng i tropikerna.
Creepy Stalker Mode 1.
The Poster Boy of Swedish Summer ™
Creepy Stalker Mode 2.
Tre kameror var i omlopp under kvällens gång så ni har fler bilder att vänta er!
Trevlig midsommaaaaar!
Ville ba showcase:a mina nya brillor, yo.
Hänga gubbe
I vildmarken kultiverar vi blodtörsten från tidig ålder.
Crazy catlady in the making
Det rådde en viss efterfrågan på bilder på kattungen, och jag är inte sen med att leverera. Ärligt talat? Framöver lär ni vara tvungna att stålsätta er inför det överflöd av kattbilder jag kommer att överösa er med. För nu när jag för en gångs skull har ett tacksamt motiv tänker jag inte nöja mig med några enstaka foton vid högtidliga tillfällen.
I did it for the food
I lördags anordnade den thailändska föreningen en Songkran-fest. Varför man namnger tillställningen efter en högtid som varit två månader tidigare övergår mitt förstånd, men det fanns mängder med mat där och det är nog för att tysta en annars så frågvis Siri. Jag är egentligen inte särskilt mycket för dessa evenemang då jag sällan umgås med den thailändska populationen i Skell, men rollen som chaufför samt utsikten av ätbara ting gjorde att jag befann mig bänkad hela kvällen. (Flertalet människor berömde mamma för att ha en sådan väluppfostrad dotter när sanningen var den att jag var dödligt uttråkad, HAHA.)
Det fanns en crazy wicked somtam (papayasallad) som till och med fick mamma att gråta av överhettning.
Nida kröntes som vinnare. Hennes kläder var fantastiskt fina; jag lyckades dock inte få någon bild på hela dräkten. Totalt irrelevant: kan man klandra mig för mitt längdkomplex när såväl hon som min bror knappat in och bräckt mig rejält i antalet centimetrar över havsytan? De har inte ens börjat högstadiet! Luk kreungs får betydligt fler genetiska fördelar... och nu känner jag mig dessutom gammal.
En (svensk) man undrade apropå ingenting om jag "hatade mig själv för att jag inte kunde thailändska". Det var en märkligt formulerad fråga tyckte jag. Annars spelade jag mestadels med när kvinnorna en efter en svepte in och småkonverserade med mig - log och nickade åt de små fraser jag kunde förstå. Inte riktigt läge att skaka av sig täckmanteln och avslöja min okunskap. Misstänker att de thai som inte är bekanta med oss Foithongtaku-Nygren's tror att jag är världens drygaste stenstod som inte bevärdigar dem med annat än ett avmätt leende <3
Älskar min metabolism som tillåter mig att äta som en lastbilskonvoj av illegala flyktingar.
Suspekta saker jag inte vågade stifta närmare bekantskap med.
Det fanns en crazy wicked somtam (papayasallad) som till och med fick mamma att gråta av överhettning.
I'd go diabetic for all of this.
Förväntade mig dock fler thailändska efterrätter, eftersom jag så sällan kan lägga mina giriga klor på sådant här i kylan. Tapioka-puddingen till höger var nog det enda "genuina", men det kan till och med min farmor göra så det var inte så hög spänningsfaktor på den.
Sedan dök ingen mindre än Neo upp, redo att rivalisera efterrätten på söthetsfronten. Det är flera år sedan jag senast såg honom, men jag svär - han har inte växt en centimeter sedan dess. Han är som en mänsklig version av de där teacup puppies som det var ett sådant hallaballoo om i den mer rosaskimrande avkroken av bloggvärlden. I can haz?
Cuteness overload.
Därefter följde en... skönhetstävling? Jag kände mig som en något malplacerad begravningsentreprenör i den psykedeliska omgivningen. Fast jag måste erkänna att jag blir sugen på att sy upp en pimpad klänning av någon variant även om jag inte vet i vilka sammanhang jag skulle använda den.
Nida kröntes som vinnare. Hennes kläder var fantastiskt fina; jag lyckades dock inte få någon bild på hela dräkten. Totalt irrelevant: kan man klandra mig för mitt längdkomplex när såväl hon som min bror knappat in och bräckt mig rejält i antalet centimetrar över havsytan? De har inte ens börjat högstadiet! Luk kreungs får betydligt fler genetiska fördelar... och nu känner jag mig dessutom gammal.
Squee! Superlativen räcker inte till för att beskriva hur söta Isa och Olivia var. Mamma började orera om att vilja ha barnbarn och där slog det lock för mina öron.
Fon, jag och mitt maniska leende vid kvällens slut. How'd you like it?
Sneaky ninja on the prowl
Mee Noi har anlänt, så ta betäckning!
Felis Catus
Objektivet har anlänt och jag är mycket nöjd! Så nu springer jag omkring och försöker knäppa alla fyrbenta varelser som kommer i min väg. De är förståeligt nog betydligt snabbare än mig men jag pinnar oförtrutet vidare.
Det bor en sibirisk tiger i min garderob
Nu är det bara tre veckor kvar innan denna vilda best är redo att erövra världen - eller åtminstone Bjurvattnet, men världsherravälde kan börja i liten skala. S*Vintermarkens Fairytale Mee Noi är vad som står ingraverat på stamtavlan, men om det behagar kan man tilltala honom som Mee Noi utan risk för påföljder (thailändska för liten björn, for those of you who don't know the lingo).
Är han inte awesomeness personifierad? Jag får plötsligt denna överväldigande lust att flytta hem över sommaren...
It's a one man party
Tickle me pink
Jag är hungrig. Inte på apor, utan på sol och värme. Det ljushuvud som förargat de nordiska vädergudarna har i mina ögon gjort sig förtjänt av en livstids tjänstgöring som Förste Tvättare av min broders strumpor. Snöblandat regn (som vi idag förärades med) är föga uppskattat.
Idag gjorde jag förresten storstilad comeback på jobbet. Okej, så de öronbedövande bifallsropen uppfattades endast av mina öron, men det innebär för den delen inte att de aldrig yttrades. Typ. Alltså, jag vet egentligen inte vad jag svamlar om så vi skyller det på den enorma glädjen över att GurraG härjar i trakterna igen. Peace out.
Ny design!
Tryck F5 för att uppdatera!
(och ja, jag posar i 3D-glasögonen... något ska de ju användas till)
Gone, I'm gone
Asymmetri; egenskapen att i något avseende sakna symmetri
Mitt hår växer som ogräs. Möjligtvis åker häcksaxen fram i Thailand. Lugg? Page? Tupé?
För övrigt ger jag tummen ner åt det faktum att jag omedvetet höjer på ena ögonbrynet närhelst jag ler.
Bra Siri, ge ditt fagra anlete mer asymmetri som det inte är i behov av.
Om konsten att överleva mitt välde
Kanske handlar det i grund och botten om hållning.
Vissa förblir rakryggade oavsett vad, medan resten faller som elektrochockade flugor.
Mamma, jag frånsäger mig allt ansvar.
Vad Thailand har som Siri saknar
Mangosteen. Frukten som deltar i toppstriden om att vinna den ärorika titeln som min absoluta favorit. Synd bara att jag inte kan skala dem utan att det ser ut att ha utbrutit en massaker - det skymfar vår i övrigt obefläckade kärlek.
8-bit fantasies, I'm yesterday's technology
Heeey, klockan tickar och ögonlocken är tunga men jag har haft händerna fulla med att mixtra med designen. Några små ändringar här och där som förhoppningsvis inte ter sig alltför överväldigande. Åh, och headern - den är bara en tillfällig egoboost och ett test för att se om det där med gif/png funkar.
Så här borde det se ut:
Was it as good for you as it was for me?
And the moon in your window sheds her light on the bed
Från en boning till en annan - mitt och Annas kärleksbarn efter två terminers (inbillat) skräckvälde i Staden och Framtiden. Den kursen gjorde sitt bästa för att få mig i underkastelse samtidigt som den oväntat nog var det närmaste jag kom att ha estetisk verksamhet under tredje året. Hatkärlek å det grövsta.
My name is Indigo Montoya
Ni vet väl att skönhet inte är något man föds med? Det är något man kultiverar fram.
Summer went the way of spring
Ett vykort tumlade ner i brevinkastet häromveckan. Det var tilltygat efter sin färd, men jag var inte desto mindre glad för det. Det är förvånansvärt egentligen hur något så trivialt som en handskriven text blivit en raritet i min lilla bubbla av teknologi. Vi borde skriva brev oftare.
Vykortet är från en äldre släkting; nämligen min farfars faster.
Jag är dålig på att svara. Måste åtgärdas!
Julafton 2009
Igår var det julafton, vilket förmodligen inte undgick någon. Skulle det dock finnas några tvivlare där ute i kylan så har jag här bevis på att spektaklet faktiskt ägde rum:
