Jag är hungrig. Inte på apor, utan på sol och värme. Det ljushuvud som förargat de nordiska vädergudarna har i mina ögon gjort sig förtjänt av en livstids tjänstgöring som Förste Tvättare av min broders strumpor. Snöblandat regn (som vi idag förärades med) är föga uppskattat.

Idag gjorde jag förresten storstilad comeback på jobbet. Okej, så de öronbedövande bifallsropen uppfattades endast av mina öron, men det innebär för den delen inte att de aldrig yttrades. Typ. Alltså, jag vet egentligen inte vad jag svamlar om så vi skyller det på den enorma glädjen över att GurraG härjar i trakterna igen. Peace out.