I did it for the food
I lördags anordnade den thailändska föreningen en Songkran-fest. Varför man namnger tillställningen efter en högtid som varit två månader tidigare övergår mitt förstånd, men det fanns mängder med mat där och det är nog för att tysta en annars så frågvis Siri. Jag är egentligen inte särskilt mycket för dessa evenemang då jag sällan umgås med den thailändska populationen i Skell, men rollen som chaufför samt utsikten av ätbara ting gjorde att jag befann mig bänkad hela kvällen. (Flertalet människor berömde mamma för att ha en sådan väluppfostrad dotter när sanningen var den att jag var dödligt uttråkad, HAHA.)
Det fanns en crazy wicked somtam (papayasallad) som till och med fick mamma att gråta av överhettning.
Nida kröntes som vinnare. Hennes kläder var fantastiskt fina; jag lyckades dock inte få någon bild på hela dräkten. Totalt irrelevant: kan man klandra mig för mitt längdkomplex när såväl hon som min bror knappat in och bräckt mig rejält i antalet centimetrar över havsytan? De har inte ens börjat högstadiet! Luk kreungs får betydligt fler genetiska fördelar... och nu känner jag mig dessutom gammal.
En (svensk) man undrade apropå ingenting om jag "hatade mig själv för att jag inte kunde thailändska". Det var en märkligt formulerad fråga tyckte jag. Annars spelade jag mestadels med när kvinnorna en efter en svepte in och småkonverserade med mig - log och nickade åt de små fraser jag kunde förstå. Inte riktigt läge att skaka av sig täckmanteln och avslöja min okunskap. Misstänker att de thai som inte är bekanta med oss Foithongtaku-Nygren's tror att jag är världens drygaste stenstod som inte bevärdigar dem med annat än ett avmätt leende <3
Älskar min metabolism som tillåter mig att äta som en lastbilskonvoj av illegala flyktingar.
Suspekta saker jag inte vågade stifta närmare bekantskap med.
Det fanns en crazy wicked somtam (papayasallad) som till och med fick mamma att gråta av överhettning.
I'd go diabetic for all of this.
Förväntade mig dock fler thailändska efterrätter, eftersom jag så sällan kan lägga mina giriga klor på sådant här i kylan. Tapioka-puddingen till höger var nog det enda "genuina", men det kan till och med min farmor göra så det var inte så hög spänningsfaktor på den.
Sedan dök ingen mindre än Neo upp, redo att rivalisera efterrätten på söthetsfronten. Det är flera år sedan jag senast såg honom, men jag svär - han har inte växt en centimeter sedan dess. Han är som en mänsklig version av de där teacup puppies som det var ett sådant hallaballoo om i den mer rosaskimrande avkroken av bloggvärlden. I can haz?
Cuteness overload.
Därefter följde en... skönhetstävling? Jag kände mig som en något malplacerad begravningsentreprenör i den psykedeliska omgivningen. Fast jag måste erkänna att jag blir sugen på att sy upp en pimpad klänning av någon variant även om jag inte vet i vilka sammanhang jag skulle använda den.
Nida kröntes som vinnare. Hennes kläder var fantastiskt fina; jag lyckades dock inte få någon bild på hela dräkten. Totalt irrelevant: kan man klandra mig för mitt längdkomplex när såväl hon som min bror knappat in och bräckt mig rejält i antalet centimetrar över havsytan? De har inte ens börjat högstadiet! Luk kreungs får betydligt fler genetiska fördelar... och nu känner jag mig dessutom gammal.
Squee! Superlativen räcker inte till för att beskriva hur söta Isa och Olivia var. Mamma började orera om att vilja ha barnbarn och där slog det lock för mina öron.
Fon, jag och mitt maniska leende vid kvällens slut. How'd you like it?
Kommentarer
Postat av: Bella
Åååh jag blir hungrig.... xD
Postat av: Kessy
Sv: lugn det kommer flera chanser, det är ju snart sommar rea ;)
gillar din kavaj jättemkt, var kommer den ifrån?
Trackback
