18:45. Med alldeles för mycket fritid att undvara påbörjade jag vad som i efterhand kan betraktas som en massaker av min pannlugg. Vapenarsenalen bestod av en sax som decennier innan kysst sina glansdagar farväl samt ett kreativt sinne med ungefär lika mycket udd.

19:30. Visionerna vägrade dock uppfyllas, med följd av att paniken uppnådde icke mätbara proportioner. En kusin med vägarna förbi tillkallades, men trots att hennes aspirationer ligger åt frisörhållet ansåg hon att detta var en show att betrakta på avstånd.

20:00. Uppgiften blev mig övermäktig och antalet förolyckade hårstrån fler än vad jag kunde undvara. Min mamma utsåg under blixtar och dunder sig själv som Dagens Välgörare.

20:05. Om vi säger så här: min barndoms hårhistoria utgörs mestadels av trauman, av vilka mamma legat bakom nästintill allihopa. Denna hjälpinsats slutade ungefär lika väl som den för nio år sedan, då hon var tvungen att betala mig skadestånd i form av 20 kr för att få slut på mitt gråtande. Just sayin'.

Jag ser ut som ett serious case av hej-kom-och-hjälp-mig.

Det psykiska traumat var ärligt talat värre än efter denna händelse.