Ny blogg!
Blogg.se som bloggplattform är inte alltid till min belåtenhet (9 ggr av 10 pms-inducerande med allt sitt krångel). Så jag tänkte testa på något nytt och emigrerar därför till blogger! Mi casa es su casa osv, så häng med för all del.
JAG LEVER
3 kvällar avklarade, en sista kvar!
Ny design, yo
Ytterligare en opersonlig skapelse att avtäckas för allmänhetens beskådan. Några småfel här och var som jag ska försöka ordna senare (alternativt säger jag fuuuuuu och låter det vara). Tryck F5 för att uppdatera. Ska bege mig iväg till jobbet nu under strålande solsken och allt. Gråter lite inombords. HEJDÅ.
Jag är bacon
Fan alltså. Värmen inomhus är outhärdlig. Klibbigt, krypande obehag som omsluter mig från alla håll. Målsättningen är att överleva natten i mitt gamla sovrum, men avsaknaden av fläkt och syresättning gör att utsikterna ser mörka ut. Katten svalkar sig i akvariet och passar samtidigt på att decimera dess bestånd. Mee Noi 1, guldfiskar 0. Jag ska följa hans exempel även om sushi aldrig riktigt tilltalat mig.
Myggattack i värmebölja
Phew. Luften är som en solid, levande vägg av värme; tänk er den som ett mytologiskt djävulsmonster vars flåsande, pseudo-perversa andning försätter världen i dallring, så har ni ett hum om vad jag talar om. Om det inte vore för den huvudvärksinducerande åskan som ständigt hägrar i horisonten skulle jag kunna njuta av det och låtsas befinna mig utomlands.
Nu är jag i alla fall tillbaka efter att ha företagit mig en ytterst okaraktäristisk kvällspromenad. Efter jobbet kände jag mig nämligen alldeles för rastlös för att spendera återstoden av kvällen i en bastu till lägenhet, så rätt vad det var befann jag mig utomhus med snörda skor och huvudet fyllt av norrlandsromantik. Allteftersom jag gick ersattes dock den luftburna värmen av mygg och slutligen sprang jag gatlopp för att undkomma de blodtörstiga flygfäna.
Alltså. Myggor. Det tar emot att säga detta, men jag föredrar nog åmande Twilight-vampyrer framför dessa vilda bestar. De förstnämnda verkar åtminstone följa en hederskodex medan myggorna attackerar utan urskiljning. Jag orkar inte med fler bett. En attack till, och jag ser ut att ha återvänt till de traumatiska dagarna som pubertal unge med överskott av finnar. Orkar inte.
Everybody's saying blah blah blah
Nu har jag vankat av och an sedan klockan elva på förmiddagen i väntan på att bege mig till jobbet. Av de olika arbetsturer som finns är nog 16-21 den jag uppskattar minst (13-16 är inte standard så den vägrar jag överhuvudtaget tänka på). Jag har en tendens att stressa upp mig otroligt mycket inför saker som är i förestående, så med 16-21 tornandes över mig som ett ogenomträngligt betongtak vet klaustrofobin inga gränser. Argumentet om att man i princip har hela dagen ledig biter inte på mig - ju senare jag börjar, desto längre tid har jag på mig att driva mig själv till vanvett.
Se, en och en halv timme kvar och fradgatuggandet har redan nått sitt klimax. Synd för mig att den här sommaren till större delen består av turer som denna.
Om brist på inspiration
Orden leker tagen och jag är den där som snubblar över mina egna fötter medan resten av deltagarna rör sig i ultrarapid. Det har färgat av sig på verkligheten också utan att jag förstår hur det gått till. Håglöshet is the new black, även om jag gör mitt bästa för att gå emot trenden. Jag tänker mig att... järntabletter är en del av lösningen. Och andra piller också för den delen, men vi bör nog hålla oss inom ramarna för vad som är rimligt. Nu ska jag titta på hälsovådliga saker såsom fotboll och kattungar. Peace out.
Vildmarksliv
Om bara Samuels flashiga pimpmobil infinner sig någon gång ska jag denna kväll emigrera från en skog till en annan. Tanken är att Gustavs stuga ska utgöra basläger för ett dygns vildmarksliv i den bemärkelsen att vi kommer att vara i avsaknad av såväl el som rinnande vatten. EXOTISKT säger jag och försakar kvällen till ära min handsprit för en genuinare skogsmullekänsla (även om andra alkoholhaltiga substanser medtagits i packningen).
Vi höres senare under morgondagen, såvida jag inte utgjort buffé för en koloni utsvultna myggor.
Du osar så fräscht av svavel
Min lillebror hade skolavslutning idag, vilket innebär avancemang från sjätte till sjunde klass när hösten väl anländer. Nu har han stått ute på gården och metodiskt eldat upp skolböckerna. Jag är nyfiken på hur frigivningen från gymnasiet kommer att firas för hans del om några år för att inte bli ett antiklimax.
Jag är genuint intresserad av hur ni hanterar förnedringen
Hörrni. Vad gör man som ensamstående/byfåne/eremit när man på egen hand inte kan skruva upp burklock? Syltburkar till exempel, de har ju en tendens att helhjärtat motarbeta en i sådana här sammanhang. När händerna är skinnflådda och ansiktet antagit icke hälsosamma rödtoner - vad tar ni er till som sista utväg? Erkänner nederlaget och knackar på hos grannen? Säger fuck it och går på diet som uteslutande består av luft?
Vad gäller mig räckte krafterna till idag. Men sedan ett halvår tillbaka finns en burk soltorkade tomater stående i kylen, och dess öde lär vara att förbli ouppäten. Plastflaskor är åtminstone marginellt lättare att hantera, även om det tär rejält på köksknivarna när man använder dem till att såga sig igenom flaskhalsen med...
SHAKE SHAKE SHAKE SHAKE UH SHAKE IT
Det liksom MULLRADE och VIBRERADE och först antog jag att grannen ovanför skaffat sig någon monsterversion av Abtronic i ett försök att beefa upp sig. Men sedan började taket skaka och blomkrukorna med mina döda växter sa rasselrassel och nu undrar jag - jordbävning?!
Siri - smått skärrad men framförallt road och fascinerad och skakad ur sin dvala
Of wigs and witches
Måndagskvällen i korta drag:
18:45. Med alldeles för mycket fritid att undvara påbörjade jag vad som i efterhand kan betraktas som en massaker av min pannlugg. Vapenarsenalen bestod av en sax som decennier innan kysst sina glansdagar farväl samt ett kreativt sinne med ungefär lika mycket udd.
19:30. Visionerna vägrade dock uppfyllas, med följd av att paniken uppnådde icke mätbara proportioner. En kusin med vägarna förbi tillkallades, men trots att hennes aspirationer ligger åt frisörhållet ansåg hon att detta var en show att betrakta på avstånd.
20:00. Uppgiften blev mig övermäktig och antalet förolyckade hårstrån fler än vad jag kunde undvara. Min mamma utsåg under blixtar och dunder sig själv som Dagens Välgörare.
20:05. Om vi säger så här: min barndoms hårhistoria utgörs mestadels av trauman, av vilka mamma legat bakom nästintill allihopa. Denna hjälpinsats slutade ungefär lika väl som den för nio år sedan, då hon var tvungen att betala mig skadestånd i form av 20 kr för att få slut på mitt gråtande. Just sayin'.
Jag ser ut som ett serious case av hej-kom-och-hjälp-mig.
Det psykiska traumat var ärligt talat värre än efter denna händelse.
Pånyttfödd!
Nu är kontraktet underskrivet och inlämnat, och därmed är lägenheten uppsagd. Wicked awesome! Jag trodde passiviteten skulle få övertaget men efter detta avgörande drag finns det inte längre någon återvändo. Till hösten blir det alltså LONDON ALL THE WAY (såvida jag inte flyttar hem till mamma permanent, men det alternativet ska vi inte ens yppa högt av rädsla för att det inträffar). Om tre månader är livet som mossbelupen sten i landets avkrok över. Aaah, jag blir alldeles salig.
Fcuk
Klockan är 02:00 och grannarna ovanför anser tydligen att denna tidpunkt är som lämpligast till att uttrycka sin fosterlandskärlek. Olika varianter av nationalsången dånar ut ur högtalarna, ackompanjerat av ett och annat gutturalt brölande från de inneboende i fråga. Jag funderar kring huruvida jag bör vänta ut eländet eller knacka på och vänligt men bestämt köra ner paraplyet i strupen på dem.
(antingen har de tagit upp renovering som kvällsunderhållning eller så är det någon av de andra grannarna som bankar på; eftersom skönsången fortfarande genljuder i trapphuset utgår jag från att det är det förstnämnda. hurra)
När det klickar och vi inte talar om skjutvapen
Hallå där, bananer! Jag har spenderat hela eftermiddagen på stan, och efter mycket velande fram och tillbaka blev detta slutligen mitt hemsläp:
Jag kan redan nu säga att det var ett mycket bra köp; säkerligen månadens bästa. En hel del andra ting fann sin väg ner i kassarna, men de bleknar i jämförelse med vad denna mastodont till chokladburk kan åstadkomma för mig.
Jag är en enarmad bandit
Vedertagen fakta: Siri Nygren är hopplöst högerhänt, vilket innebär att hon nio gånger av tio endast har nagellack på ena handens fingrar. Inkompetens.
Vimmelkantig och kantstött
Öh. Nu ska jag kravla mig ner under täcket. Är i desperat behov av sömn. Ett tolv timmar långt GREEK-maraton har fått mina ögon att anta en något rektangulär form, och så korsögd som jag nu är så är det märkligt att min näsa inte upptar hela synfältet. GREEK är förvisso inte lika awesome som jag tycker mig minnas, men... eh, några kvalitéer tordes ju serien har om jag dedikerat ett halvt dygn i dess namn? Eller så är jag bara dum i huvudet. Vi låter det vara osagt. G'natt.
Carrots help us see much better in the dark / Don't talk to girls; they'll break your heart
Så där ja. Nu har jag varit utomhus och satt celluliterna i rörelse. Det blev en fyrtio minuters vandring fram och tillbaka längs gamla järnvägen, med vinden nafsande i hälarna och B2ST flåsande i hörselgångarna. Regnmolnen såg ett tag ut att vara på väg att samla till konferens, men jag klarade mig tack och lov undan helskinnad.
Måste säga att jag älskar detta faktum: vad som för mig sker med livet som insats motsvarar i realitet en barnfamiljs söndagspromenad. En liten liten kis vinglade fram på sin cykel med stödhjulen stadigt fastmonterade, och jag var aldrig i närheten av att hinna ifatt honom. Mjau.
Notera!
Delvis ny design efter att den förra tydligen gjorde en crash and burn i Internet Explorer. Samma header, lite annat upplägg. De tards som använder IE bör för övrigt byta webbläsare snarast möjligast såvida ni inte är sugna på evig förvisning från mitt kungarike (främst riktat mot alla släktingar där ute).
Tryck F5 och ge mig offergåvor...
The leaders of the world don't stand a chance
Idag var tanken att jag skulle åka till stan med mamma. Klockan åtta på morgonen ska jag dock i mitt sömndruckna tillstånd ha lyckats knåpa ihop ett sms där jag avstyrde dagens aktiviteter. Därefter har jag ett vagt minne av att mamma ringt upp mig för att fråga mig om orsaken bakom de ändrade planerna, varpå jag ska ha mumlat till svar:
"Alltså, jag ska inte till stan idag. Jag har en finne. I ansiktet."
... vaaa? Mitt vakna jag kan inte riktigt greppa logiken i detta resonemang.
