Nu har jag vankat av och an sedan klockan elva på förmiddagen i väntan på att bege mig till jobbet. Av de olika arbetsturer som finns är nog 16-21 den jag uppskattar minst (13-16 är inte standard så den vägrar jag överhuvudtaget tänka på). Jag har en tendens att stressa upp mig otroligt mycket inför saker som är i förestående, så med 16-21 tornandes över mig som ett ogenomträngligt betongtak vet klaustrofobin inga gränser. Argumentet om att man i princip har hela dagen ledig biter inte på mig - ju senare jag börjar, desto längre tid har jag på mig att driva mig själv till vanvett.

Se, en och en halv timme kvar och fradgatuggandet har redan nått sitt klimax. Synd för mig att den här sommaren till större delen består av turer som denna.