Igår fyllde moder min år, så jag drog till civilisationens utkanter för att fira damen ifråga. 41 år har hon härskat på denna jord - marginellt kortare regeringstid än ett fossil, men yppar jag det för henne får jag nog bruk för mina ninjareflexer.

Just denna ålder är väl något av en monumental sådan, men så vitt jag vet lider hon inte av någon påtaglig ålderkris. Däremot har hon i form av mig en dotter som angstar över livets alla aspekter, i synnerhet denna, så jag antar att jag på sätt och vis är hennes motsvarighet till Dorian Gray's porträtt.

Här har ni en bild från back in the day där jag i sedvanlig ordning ser allt annat än lycklig ut. Jag antar att jag är förbittrad på min smått... förtjusande lugg. The story of my life.