Gustav tycker att jag låter som Mårran när jag så där lagom lystet mässar om mitt begär efter semlor. Jag är inte särskilt kunnig vad gäller Tove Janssons karaktärer, men om man ska tro Wikipedia är detta definitivt någon som är i stort behov av kramar - och semlor - men som än så länge nöjer sig med att injaga skräck i sin omgivning. Jag tror jag kan identifiera mig med det.

Nu mår jag för övrigt rätt illa. Mamma var förbi med kladdkaka och smörgåstårta och jag är inte den som tackar nej till sådant.