Wroom! lät det, och innan jag hunnit muttra "dethärärnoginteensåbraidé" befann jag mig på E4:an med gaspedalen i botten och händerna kallsvettigt fastklamrandes vid ratten. Hastighetsmätaren pekade på 110, hjärtat befann sig någonstans kring magtrakten och förvissningen om att min egen död var nära förestående tornade sig hotfullt över mig.

Motorvägar med tillhörande av- och påfarter kommer att förfölja mig i drömmarna inatt. I jämförelse med detta var gårdagens lektion en barnlek. Slingrande grusvägar och en körskolelärare som sporadiskt satte lungorna i bruk genom att inlevelsefullt gasta "ÄLG!" har aldrig tett sig så lockande som nu.

tl;dr: Jag hade körlektion, det gick snabbt och jag var livrädd. Kunde inte besluta mig för om jag borde ha händerna på ratten eller framför ögonen.