fjortondeoktobernittonhundrasexitonio

Vintern står för dörren och min närmaste bundsförvant befinner sig i en träkonstruktion under marknivå. Jag ritar frågetecken på immiga fönsterrutor och undrar var tiden tagit sin väg. Grattisgrattis, älskade pappa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0