Nu är jag vaken! Motvilligt förstås, but that's life. Jag somnade vid fem imorse i ett tillstånd av ömsom kyla, ömsom överhettning och vaknade sedan i intervaller för att ringa och avboka alla dagens inplanerade aktiviteter. Min röst var miserabel, vilket på ett ypperligt sätt underströk den inlärda ramsan jagkantyvärrintenärvaraidagpågrundavsjukdom.

Däremellan mottog jag de dagliga samtalen från moder min och Gustav. Här kände jag i mitt sömndruckna tillstånd för att utöva lite ninjamoves, cobra style, genom att endast låta en signal gå fram innan jag blixtsnabbt snörvelkraxade fram ett hallå. Jag har fortfarande ingen aning om varför, men Gustav var onekligen imponerad.

Sedan, om jag inte missminner mig, kom mamma förbi med ett nyligen införskaffat diskställ. Random.