Efter två månader på grönbete har jag åter drivits in i slakthuset som övningsförare. Mammas dom är hård och går ej att överklaga, ty körkortet ska vara i min hand innan februari månad om jag någonsin vill skåda solsken igen. Att inhandla ett begagnat kort i suspeka gatuhörn är uteslutet.

Det kan tilläggas att jag är i opposition till detta smått odemokratiska beslut. Jag gör dock det bästa av situationen och agerar despotisk maktinnehavare som följd av min plats bakom ratten (full radiokontroll!). När domedagen närmar sig får man helt enkelt finna glädje i de små tingen i livet.