Åhhh. Jag vill bara släppa allt jag har för händerna och kräla på golvet i självömkan. Rulla in under sängen och samla på mig lite dammråttor så har jag samtidigt lyckats städa lite också. Men nej. Nejnejnej. Inandas jag mer damm hostar och nyser jag bara ännu mer, och det finns en gräns för vad denna arma kropp kan uthärda.

Idag trodde jag att jag hade tvättid. Jag ställde alarmet efter det, beordrade Gustav att ringa sitt obligatoriska samtal lite tidigare för att försäkra sig om att jag inte försovit mig. Släpade under mycket andfåddhet iväg tvätten till tvättstugan några byggnader bort, bara för att upptäcka att nej, det var visst imorgon. Shoot.

Och jag tror jag är försenad med att lämna in biblioteksböcker även denna månad. Men jag kan inte bege mig till biblioteket för då faller jag samman i småbitar på vägen dit. Åh åh åhhhh.

Jag hatar onsdagar.