Käkben, kindben, åh den mänskliga anatomin


Jag känner mig manad att se The Boat That Rocked igen, enbart för att kunna screencappa alla scener Tom Sturridge medverkar i. Givetvis i ett högst vetenskapligt syfte, då T. Sturridge är ett till synes förträffligt exempel på vad den brittiska filmindustrin har att erbjuda i skådespelarväg och hur återskapar vi en sådan sensation? Det är inte så att hoppet om att överrumpla honom ensam på en bakgata är vad som får mig att överväga London som tillflyktsort till hösten. Inte alls.

Klicka för ögongodis

Mwah!


Lee Min Ki, såklart.
Jag måste snart in på avgiftning.

MIN ICKE-GLITTRANDE VAMPYR av Siri 7 år

Om jag någonsin beslutar mig för att bli med vampyr så ska han definitivt se ut som Florian Pessenteiner. Jag har allting planerat; det fattas bara att lägga fram förslaget för hans agentur (men det ska nog inte innebära några som helst problem).

Enda kriteriet är att han inte ska ha tendens till att morpha sig till en discokula närhelst han utsätts för dagsljus. De dagar det är solsken ska han istället få anta rollen som alv och springa runt i ett inhägnat område med ett pilkoger på ryggen. Och med de kindben han besitter skulle jag garanterat inte längre vara i behov av konservöppnare.

Jag vet,
det här är en awesome kind of vampyr. De muterade Underworld-karaktärerna har ingenting att sätta emot.


Oh baby, don't be shy... fashion's got a lazy eye


Ge mig, ge mig, ge mig! - the mantra of today.

Jag har en viss faiblesse för allt som glittrar. Nu när mina paljettskor efter några års trogen tjänst håller på att reduceras till stoft tycker jag att det är hög tid att finna värdiga ersättare. Åh, dessa skor har en direktlinje till mitt giriga hjärta.

All the gold and the guns in the world

Trots ett evinnerligt cruisande i nätbutikerna kan jag för mitt liv inte finna någon Nikon D90 (enbart kamerahus) för dryga 6000 svenskimporterade trädkronor. Fastän jag med mina närsynta ögon skådade detta himmelska pris så sent som igår tycks det ha utplånats från eterns medvetande. Höjden av frustration.

Det enda återstående alternativet är väl att pallra sig iväg till Solbacken för personligt investigerande. Men jag har varit dit så ofta på sistone och återvänt lika tomhänt som jag kom dit, och betvivlar därför att Stefan vill agera chaufför igen bara för att jag känner mig nyckfull. Jag vet ju inte ens om jag kan/vill/borde köpa kameran.


I dreamt that the world was flat and all the colours bled away

 


Jag är djupt förälskad, men klarsynt nog att inse att denna kärlek inte kan betraktas som annat än hälsovådlig. Brustna hjärtan har vi alla hört talas om, men denna gång smärtar nog brutna ben en aning mer.


RSS 2.0