When the coffin shakes and the needle breaks, come away with me
Ikväll har jag (icke schemalagd) kvalitetstid med Framtidsångesten. Det innebär att jag äter allt inom räckhåll och åsamkar mig själv ytterligare skada genom repetitivt dunkande av huvudet i väggen, samtidigt som frågetecknen och ord som NÄR VAR HUR virvlar omkring mig likt ett mjällregn. Anton agerar som moraliskt stöd några hundra meter bort, men eftersom moralhalten hos honom är minst sagt tvivelaktig antar jag att jag får lösa honom från detta kontrakt.
Frågor att besvaras (med fördel inom denna livstid):
Hur blir det egentligen med arbetsmängden i sommar när chefen tycks vilja förse hela världen med jobb? Börjar det bli dags att säga upp lägenheten och lämna eremitlivet bakom mig? Har jag gått upp i vikt igen? Är London den rätta staden att slukas av när man som jag är i avsaknad av lokalsinne och dessutom dras med kronisk rädsla för kollektivtrafik och telefoner? När ska jag ta mig tid att lära mig thailändska? Har ekonomin utrymme för plugg på Koh Lanta? etc etc etc
Kommentarer
Postat av: E
hah jag vet :D
Postat av: G.
Självklart skall du flytta med oss till London!
Trackback
