Piptjärn OST
Lill-Babs - Klas-Göran
Peter, Bjorn and John - Lay It Down
Angus and Julia Stone - Just A Boy
World spins madly on
Må så vara att Piptjärn inte ligger vid världens ände. Men när man irrar längs outforskade vägar med Gustav som navigatör och egendomligt klädda flickor med mordisk uppsyn uppenbarar sig från ingenstans... då skenar fantasin och man börjar önska att civilisationen åtminstone befann sig inom gångavstånd. Tack och lov att mobiltäckning fanns, annars hade parallellerna till skräckfilmer med skrattretande dåligt upplägg aldrig tagit slut.
Det gångna dygnet har i alla fall gett mig förnyad uppskattning för hits från forntiden samt förstärkt den ack så sköra illusionen av svensk sommar. Visserligen var det kallt nog att försätta mina tänder i spasmatiska skallringar, men den stundande Sverige-emigrationen har gjort mig äckligt blöthjärtad. Jag säger bara: midnattssol, skogstjärnar och det överhängande hotet om människoätande björnar. Åhåhå ♥ När svensk sommar är som bäst slår den nog solstolshäng i tropikerna.
Creepy Stalker Mode 1.
The Poster Boy of Swedish Summer ™
Creepy Stalker Mode 2.
Tre kameror var i omlopp under kvällens gång så ni har fler bilder att vänta er!
Vildmarksliv
Om bara Samuels flashiga pimpmobil infinner sig någon gång ska jag denna kväll emigrera från en skog till en annan. Tanken är att Gustavs stuga ska utgöra basläger för ett dygns vildmarksliv i den bemärkelsen att vi kommer att vara i avsaknad av såväl el som rinnande vatten. EXOTISKT säger jag och försakar kvällen till ära min handsprit för en genuinare skogsmullekänsla (även om andra alkoholhaltiga substanser medtagits i packningen).
Vi höres senare under morgondagen, såvida jag inte utgjort buffé för en koloni utsvultna myggor.
Trevlig midsommaaaaar!
Ville ba showcase:a mina nya brillor, yo.
Du osar så fräscht av svavel
Min lillebror hade skolavslutning idag, vilket innebär avancemang från sjätte till sjunde klass när hösten väl anländer. Nu har han stått ute på gården och metodiskt eldat upp skolböckerna. Jag är nyfiken på hur frigivningen från gymnasiet kommer att firas för hans del om några år för att inte bli ett antiklimax.
Hänga gubbe
I vildmarken kultiverar vi blodtörsten från tidig ålder.
Jag är genuint intresserad av hur ni hanterar förnedringen
Hörrni. Vad gör man som ensamstående/byfåne/eremit när man på egen hand inte kan skruva upp burklock? Syltburkar till exempel, de har ju en tendens att helhjärtat motarbeta en i sådana här sammanhang. När händerna är skinnflådda och ansiktet antagit icke hälsosamma rödtoner - vad tar ni er till som sista utväg? Erkänner nederlaget och knackar på hos grannen? Säger fuck it och går på diet som uteslutande består av luft?
Vad gäller mig räckte krafterna till idag. Men sedan ett halvår tillbaka finns en burk soltorkade tomater stående i kylen, och dess öde lär vara att förbli ouppäten. Plastflaskor är åtminstone marginellt lättare att hantera, även om det tär rejält på köksknivarna när man använder dem till att såga sig igenom flaskhalsen med...
SHAKE SHAKE SHAKE SHAKE UH SHAKE IT
Det liksom MULLRADE och VIBRERADE och först antog jag att grannen ovanför skaffat sig någon monsterversion av Abtronic i ett försök att beefa upp sig. Men sedan började taket skaka och blomkrukorna med mina döda växter sa rasselrassel och nu undrar jag - jordbävning?!
Siri - smått skärrad men framförallt road och fascinerad och skakad ur sin dvala
Of wigs and witches
Måndagskvällen i korta drag:
18:45. Med alldeles för mycket fritid att undvara påbörjade jag vad som i efterhand kan betraktas som en massaker av min pannlugg. Vapenarsenalen bestod av en sax som decennier innan kysst sina glansdagar farväl samt ett kreativt sinne med ungefär lika mycket udd.
19:30. Visionerna vägrade dock uppfyllas, med följd av att paniken uppnådde icke mätbara proportioner. En kusin med vägarna förbi tillkallades, men trots att hennes aspirationer ligger åt frisörhållet ansåg hon att detta var en show att betrakta på avstånd.
20:00. Uppgiften blev mig övermäktig och antalet förolyckade hårstrån fler än vad jag kunde undvara. Min mamma utsåg under blixtar och dunder sig själv som Dagens Välgörare.
20:05. Om vi säger så här: min barndoms hårhistoria utgörs mestadels av trauman, av vilka mamma legat bakom nästintill allihopa. Denna hjälpinsats slutade ungefär lika väl som den för nio år sedan, då hon var tvungen att betala mig skadestånd i form av 20 kr för att få slut på mitt gråtande. Just sayin'.
Jag ser ut som ett serious case av hej-kom-och-hjälp-mig.
Det psykiska traumat var ärligt talat värre än efter denna händelse.
Pånyttfödd!
Nu är kontraktet underskrivet och inlämnat, och därmed är lägenheten uppsagd. Wicked awesome! Jag trodde passiviteten skulle få övertaget men efter detta avgörande drag finns det inte längre någon återvändo. Till hösten blir det alltså LONDON ALL THE WAY (såvida jag inte flyttar hem till mamma permanent, men det alternativet ska vi inte ens yppa högt av rädsla för att det inträffar). Om tre månader är livet som mossbelupen sten i landets avkrok över. Aaah, jag blir alldeles salig.
Crazy catlady in the making
Det rådde en viss efterfrågan på bilder på kattungen, och jag är inte sen med att leverera. Ärligt talat? Framöver lär ni vara tvungna att stålsätta er inför det överflöd av kattbilder jag kommer att överösa er med. För nu när jag för en gångs skull har ett tacksamt motiv tänker jag inte nöja mig med några enstaka foton vid högtidliga tillfällen.
Fluorescent Adolescent
Via Kakan fann jag min väg till en hemsida där man kan göra sina egna illustrationer. Dock med en liten twist -nämligen den att man på förhand inte behöver besitta någon konstnärlig ådra för att resultatet ska bli riktigt, riktigt artsy. Jag blev upp över öronen förälskad och got a little carried away, om sanningen nu ska fram... Ovan kan ni skåda resultatet av mina mödor.
Det är bara att sätta igång här om ni själva vill ge det ett försök. Do it, do it! :D
I did it for the food
I lördags anordnade den thailändska föreningen en Songkran-fest. Varför man namnger tillställningen efter en högtid som varit två månader tidigare övergår mitt förstånd, men det fanns mängder med mat där och det är nog för att tysta en annars så frågvis Siri. Jag är egentligen inte särskilt mycket för dessa evenemang då jag sällan umgås med den thailändska populationen i Skell, men rollen som chaufför samt utsikten av ätbara ting gjorde att jag befann mig bänkad hela kvällen. (Flertalet människor berömde mamma för att ha en sådan väluppfostrad dotter när sanningen var den att jag var dödligt uttråkad, HAHA.)
Det fanns en crazy wicked somtam (papayasallad) som till och med fick mamma att gråta av överhettning.
Nida kröntes som vinnare. Hennes kläder var fantastiskt fina; jag lyckades dock inte få någon bild på hela dräkten. Totalt irrelevant: kan man klandra mig för mitt längdkomplex när såväl hon som min bror knappat in och bräckt mig rejält i antalet centimetrar över havsytan? De har inte ens börjat högstadiet! Luk kreungs får betydligt fler genetiska fördelar... och nu känner jag mig dessutom gammal.
En (svensk) man undrade apropå ingenting om jag "hatade mig själv för att jag inte kunde thailändska". Det var en märkligt formulerad fråga tyckte jag. Annars spelade jag mestadels med när kvinnorna en efter en svepte in och småkonverserade med mig - log och nickade åt de små fraser jag kunde förstå. Inte riktigt läge att skaka av sig täckmanteln och avslöja min okunskap. Misstänker att de thai som inte är bekanta med oss Foithongtaku-Nygren's tror att jag är världens drygaste stenstod som inte bevärdigar dem med annat än ett avmätt leende <3
Älskar min metabolism som tillåter mig att äta som en lastbilskonvoj av illegala flyktingar.
Suspekta saker jag inte vågade stifta närmare bekantskap med.
Det fanns en crazy wicked somtam (papayasallad) som till och med fick mamma att gråta av överhettning.
I'd go diabetic for all of this.
Förväntade mig dock fler thailändska efterrätter, eftersom jag så sällan kan lägga mina giriga klor på sådant här i kylan. Tapioka-puddingen till höger var nog det enda "genuina", men det kan till och med min farmor göra så det var inte så hög spänningsfaktor på den.
Sedan dök ingen mindre än Neo upp, redo att rivalisera efterrätten på söthetsfronten. Det är flera år sedan jag senast såg honom, men jag svär - han har inte växt en centimeter sedan dess. Han är som en mänsklig version av de där teacup puppies som det var ett sådant hallaballoo om i den mer rosaskimrande avkroken av bloggvärlden. I can haz?
Cuteness overload.
Därefter följde en... skönhetstävling? Jag kände mig som en något malplacerad begravningsentreprenör i den psykedeliska omgivningen. Fast jag måste erkänna att jag blir sugen på att sy upp en pimpad klänning av någon variant även om jag inte vet i vilka sammanhang jag skulle använda den.
Nida kröntes som vinnare. Hennes kläder var fantastiskt fina; jag lyckades dock inte få någon bild på hela dräkten. Totalt irrelevant: kan man klandra mig för mitt längdkomplex när såväl hon som min bror knappat in och bräckt mig rejält i antalet centimetrar över havsytan? De har inte ens börjat högstadiet! Luk kreungs får betydligt fler genetiska fördelar... och nu känner jag mig dessutom gammal.
Squee! Superlativen räcker inte till för att beskriva hur söta Isa och Olivia var. Mamma började orera om att vilja ha barnbarn och där slog det lock för mina öron.
Fon, jag och mitt maniska leende vid kvällens slut. How'd you like it?
Sneaky ninja on the prowl
Mee Noi har anlänt, så ta betäckning!
Fcuk
Klockan är 02:00 och grannarna ovanför anser tydligen att denna tidpunkt är som lämpligast till att uttrycka sin fosterlandskärlek. Olika varianter av nationalsången dånar ut ur högtalarna, ackompanjerat av ett och annat gutturalt brölande från de inneboende i fråga. Jag funderar kring huruvida jag bör vänta ut eländet eller knacka på och vänligt men bestämt köra ner paraplyet i strupen på dem.
(antingen har de tagit upp renovering som kvällsunderhållning eller så är det någon av de andra grannarna som bankar på; eftersom skönsången fortfarande genljuder i trapphuset utgår jag från att det är det förstnämnda. hurra)
När det klickar och vi inte talar om skjutvapen
Hallå där, bananer! Jag har spenderat hela eftermiddagen på stan, och efter mycket velande fram och tillbaka blev detta slutligen mitt hemsläp:
Jag kan redan nu säga att det var ett mycket bra köp; säkerligen månadens bästa. En hel del andra ting fann sin väg ner i kassarna, men de bleknar i jämförelse med vad denna mastodont till chokladburk kan åstadkomma för mig.
