I behov av översättning

"ได้ดูรูปที่น้องหนึ่งส่งมาให้แล้วนะ  แต่...ว่ายังหาวิธีส่งรูปไปให้ดูยังไม่ได้กำลังพยายามส่งอยู่  ช่วงนี้น้าป้อม-น้าแมวไม่ค่อยมีเวลาซักเท่าไหร่ ที่สำคัญก็คือว่ายังเล่นไม่เป็นเท่านี้แหละ  เรื่องอื่นไม่ใช่ปัญหาเลย...รักและคิดถึงทุกๆ คนนะ"

Så. Jag fick ett mail. På thailändska. Eftersom mina kunskaper inom detta språk som mest sträcker sig till att beordra min bror att duscha eftersom han stinker, lämnade detta meddelande mig minst sagt konfunderad. Google translate är inte särskilt tillmötesgående, så det skulle vara awesome om någon kunde försöka sig på att tyda dessa krumelurer åt mig.

Hey and we'll be married soon, we'll be dancing to this very tune


Lee Min Ki är typ det finaste jag sett! Självkontroll är vad som utövas när jag ständigt måste tygla mig själv för att inte passionerat omfamna tv:n och vällustigt slicka på skärmen (vilket tordes vara det närmaste den kommit till att dammtorkas).

Om han är snygg? Det kan jag inte avgöra. Kan han agera? Det noterar jag inte längre. För i det ögonblick han fyrar av sitt leende stängs all sammanhängande tankeverksamhet ned i mitt huvud. Jag vet att ni suckar uppgivet närhelst jag uppvisar fangirl-tendenser, men detta måste ni unna mig!

Well, you can dream your rags to riches

"Storm" innebär mycket blåst och snö med nedslagskraften hos en argsint dominatrix' piskrapp. Jag har observerat från min sedvanliga position vid busshållplatsen, och vill ni ha fler djuplodande analyser av vädret är det bara att slå mig en signal. Uppkopplingsavgift 10 miljoner Swedish crowns.

Annars har jag inte så mycket att tillägga, annat än att jag har en dålig vecka i allmänhet och en eländig dag i synnerhet. Tillvaron är en trolldeg, I tell you. Systematiskt misshandlad av brutala dagisbarn och sedan lämnad att hårdna som ett par liktornar en blåsig vinterdag.

Om vädret och sånt

Det surras om att det ska storma här i natt. Jag vet inte hur man definierar "storm" på våra breddgrader, men om det sätter stopp för morgondagens planer kommer jag att go batshit crazy.

En körlektion är inbokad på förmiddagen, och efter lite tidsdödande på stan bär det av tillbaka med buss. Gud nåde den snö som då skulle råka uppta vägen och hindra min framkomst. Felmarginalerna är nämligen NON-EXISTANT eftersom ankomsttiden är 13.00, vilket är samma tidpunkt som jag ska ha transformerat mig till en working lady och inställt mig för tjänstgöring.

PMS_grrrl_90 är redan labil och det krävs inte mycket för att tippa över vågskålen.

Feeders

Om ni älskar mig nog för att ackompanjera mig till världens ände, får ni räkna med att tålmodigt vänta medan jag tar diverse avstickare i syfte att frossa i kulinariska upplevelser.

Nu befinner jag mig än en gång i en sån där period då jag äter konstant. Jag har alltid varit matfrisk, men mitt dagliga matintag numera skulle seriöst kunna livnära en afrikansk byaskola. Inte nog med att jag inom kort lär se ut som en något solbränd Michelin-gubbe; jag tömmer mitt konto på besparingar lika effektivt som en plastikkirurg dränerar sin patient på... fett.

What do to, what to do?!

I plead insanity

Dagen är ung och jag borde verkligen sova. Men än en gång har jag halkat ner i det fruktade träsket där de koreanska serierna härjar, och det ser inte ut som att jag lär kravla mig upp därifrån än på ett tag. Vi snackar uppgjorda äktenskap, crossdressing, askungesagor, skoluniformer, välfriserade men oroväckande androgyna dudes... what's not to love?

Det är farligt beroendeframkallande. Döm mig inte.

Vad Siri sysslar med på fikarasterna

"Du borde nog skaffa dig ett liv" säger jag förmanande till mig själv.
Jag har nog rätt.

Pasta

 

Pasta heter den här koreanska serien, och jag är hals över huvud förälskad i den. Inte nog med att den får mig att fnittra som om jag åter befann mig i åldern då fråga chans var det smidigaste sättet att etablera ett förhållande; den gör mig förbaskat hungrig också. Trots det tidiga stadiet i relationen har vi dock hunnit stöta på motgångar - nämligen det faktum att jag endast kan se två avsnitt. Har ett tredje liggandes på datorn, men vad hjälper det mig när det är på koreanska och jag saknar undertexter? Faaaaail.

Skriver mer om den här serien senare. Puss!

Licky licky


Jag högg mig själv med en kökskniv. Ja, högg. Efter en vecka fylld av micropizzor, chips och drickyoghurt återupptog jag matlagningen. Det gick förhållandevis bra tills jag bestämde mig för att hacka upp den återstående löken. Hushållspapper kom i min väg, jag försökte vifta bort det med knivshanden och sen katschink! åkte kniven in i den andra handen.

Way to go att invalidisera sig själv så där i körkortstider.
Blodflödet vägrar avta. Mamma skulle eventuellt komma förbi med plåster när hon slutat jobba; annars vet ni var ni kan finna min sargade kropp.

Evacuate the beach




[x] bikini
Nu är åtminstone den här delen av packlistan avklarad!

Funderar ni över H&M's bikinistorlekar så är mitt tips att ta den size ni vanligtvis har, då de faktiskt inte var så små som jag först befarade. I mitt fall är de kvinnliga behagen tämligen anspråkslösa men jag drog ändå till med 38 i överdel för att inte anständighetspolisen skulle komma efter mig. Visserligen passar det, men det är ändå marginellt för stort. Gotta pump it uuuuup!

Den gula bikinin är för övrigt något pastelligare till färgen än vad som visas i katalogen, medan den andra är en odefinierbar nyans av grönt med antydan till blått.

Flip, flop and fly


Jag har vid upprepade tillfällen ertappat mig själv med att youtuba detta klipp, för att sedan titta på det under hänförd tystnad. Det är minst sagt oroväckande att mitt undermedvetna finner detta den ultimata kvällsunderhållningen. Än mer skrämmande är dock det faktum att jag trots triljoner views fortfarande lever i det fördolda vad gäller flygsäkerhet.

Redan vid inledningen börjar det kittla i maggropen och det är som om hela jag genomströmmas av sockerdricka. Vad som egentligen sägs eller utförs registreras inte. Det är hur det görs, det inbillade mullret från flygplanet samt vetskapen om att när jag ser detta utan youtube som mellanhand så har jag tillryggalagt flygterminaler, passkontroll och framförallt kyla bakom mig. Resfeber, oh my!


65 dagar kvar!

This is f-f-fäshion deluxe


Ignorera äckelspegeln i provrummet. Låtsas att det är... stjärnstoft.

Skjortan. Iwannabuy. Visserligen har jag genom årens lopp grämt mig över mamma och hennes tjusning för jeansskjortor, som jag ansett vara kvarlevor från ett svunnet 90-tal, men nu ska jag ställa till med bankett och äta upp dessa ord. Yes/no?

Hjälp!

"Man blir som man umgås" heter det ju, och nu har tecknen på en begynnande demens börjat yttra sig hos undertecknad. Inte nog med att jag ständigt missplacerar saker; jag hinner knappt starta upp tankeverksamheten innan allt evaporerats och jag finner mitt huvud tomt igen. Poof!

Nu letar jag febrilt efter en räkning och en nyårshälsning från Thailand, som jag är säker på att jag fick med mig från mitt senaste besök i vildmarken. Kom igen, hur långt kan ett par kuvert springa om de är inhägnade i en liten etta? Jag börjar bli lite frustrerad.

Finito

Jag överväger att ta ut skilsmässa och därmed kraftigt reducera bekantskapskretsen. En Narnia-royalist blir utan vapendragare. En fag blir utan hag. HOW DO YOU FEEL ABOUT THAT?

Värsta grymma grejen

Nyduschad Siri langar sexypose.
Jag veeet, måste omedelbart sluta upp med webcambilder.
Men se, mitt hår är inte längre fettdrypande och jag ville bara visa det för er.
HEJDÅ.

Cause I'm a free bitch, baby!

Nej, det var ett skämt. Ett dåligt sådant, som dessutom inte framkallade några skrattsalvor från något väderstreck. Sanningen är den att jag endast är villkorligt frigiven fram tills klockan 7 imorgon bitti; sedan är det dags att inställa sig i tjänst igen.

Zzzz alltså, det känns som att jag ska göra en headdesk ner i tangentbordet. Se bara på alla de utmattande saker vi uträttat idag: ätit chips och kladdkaka samt pimplat sockerdricka. Ingen ska komma och säga att arbetsmoralen på hemtjänsten inte är svindlande hög <3

Resumé

Så där ja. Nu har jag hunnit avverka en 14 timmar lång arbetsdag (lunch- och middagsrast inkluderat), ätit en Billy's pan pizza, gjort en djupdykning ner i badkaret samt försökt mig på att korrekturläsa Gurras hemtenta. Allt gick galant med undantag från det sistnämnda.

Tiden från skolbänken har uppenbarligen fått mina hjärnceller att vittra bort. Jag läser orden men betydelsen går mig förbi. Fattar inte ett skit. Jag skulle kunna skylla på att G skriver som om han idkat umgänge med Nationalencyklopedin, men det vore bara ett desperat försök att slå ifrån mig all skuld. Sanningen är helt enkelt den att jag blivit fördummad.

Hard work and no play

God morgon, mina övermogna bananer! Jag ska jobba 7-21 idag, likaså på lördag och söndag, så jag vet inte hur det kommer att bli med uppdateringen. Förmodligen dör jag av utmattning innan jag hunnit närma mig en dator, men då är det helt självförvållat (jag fick dela upp arbetstiden men valde dessa monsterdagar eftersom jag är så pengagirig, höhö). Men vad gör man inte för ett liv i lyx och glamour?

Ha det bra och slick på kinden!

Pierre Guimard - Stéphanie

Jag är smått förälskad i den här låten.

Nu har jag förresten sett Ensemble, c'est tout på rekommendation från Tina. En mysigt lågmäld film som passar perfekt att ses med en kopp varm choklad i handen. Ni kan kika på trailern här. Bisous!

Summer went the way of spring


Ett vykort tumlade ner i brevinkastet häromveckan. Det var tilltygat efter sin färd, men jag var inte desto mindre glad för det. Det är förvånansvärt egentligen hur något så trivialt som en handskriven text blivit en raritet i min lilla bubbla av teknologi. Vi borde skriva brev oftare.

Vykortet är från en äldre släkting; nämligen min farfars faster.
Jag är dålig på att svara. Måste åtgärdas!

You're half-naked ambition and you're half out of your wits

Ojoj, tala om att vakna på fel sida idag! Känner mig som världens überbitch och alternerar mellan att vilja gå lös på tapeterna med en sällan skådad ilska eller gråta som om det inte vore någon morgondag. Och detta enbart på grund av en dröm jag haft.

För att sammanfatta:
Jag var i Thailand, men samtidigt i Italien och bodde på ett ugandiskt hotell? Ett par dryga lowlifers förpestar min tillvaro med sin existens, varefter jag blir misstagen för städerska av en snorkig fransman vid namn Dominique. Som om livet inte var tillräckligt miserabelt - jag får sedan inte min hotellfrukost eftersom jag tydligen måste diska alla fat i restaurangen först vilket är OMÖJLIGT eftersom jag inte kan hitta den ugandiska motsvarigheten till svinto.

Sedan vaknade jag och nu dras jag alltså med en kvardröjande ilska av PMS-liknande proportioner. Herregud.

Foki i rutan

fokis.se

Som tusentals rabiata fangirls och resterande delar av bloggosfären möjligtvis kan ha noterat så var Foki med på Västerbottensnytt idag. Intervjun sändes när jag jobbade, men eftersom jag råkade ha vägarna förbi dagrummet var det bara att hejda apostlahästarna och beskåda inslaget tillsammans med pensionärerna.

Pantertanterna som belamrade soffan må ha ställt sig oförstående till vad blogg var för något, men en sak var de dock rörande överens om: ögonfransarna kunde omöjligen vara äkta. Jag låter detta påstående gå oemotsagt, för kan man ståta med nära 100 jordsnurr var så har man skrapat ihop en hel del street credibility.

Love is blind

Nya glasögon + dagens gröna måltid.
Potatis i olja med ett pikant inslag av dill och gräddfil - är inte det ovanligt nyttigt för att vara Siri?

 


MIN ICKE-GLITTRANDE VAMPYR av Siri 7 år

Om jag någonsin beslutar mig för att bli med vampyr så ska han definitivt se ut som Florian Pessenteiner. Jag har allting planerat; det fattas bara att lägga fram förslaget för hans agentur (men det ska nog inte innebära några som helst problem).

Enda kriteriet är att han inte ska ha tendens till att morpha sig till en discokula närhelst han utsätts för dagsljus. De dagar det är solsken ska han istället få anta rollen som alv och springa runt i ett inhägnat område med ett pilkoger på ryggen. Och med de kindben han besitter skulle jag garanterat inte längre vara i behov av konservöppnare.

Jag vet,
det här är en awesome kind of vampyr. De muterade Underworld-karaktärerna har ingenting att sätta emot.


Trött katt är ledsen katt

Åh, jag har så härligt maffiga quarterback-axlar. Säljes till högstbjudande (axlarna dårå).
Imorgon ska jag för övrigt hämta ut mina nya brillor. De är något av ett impulsköp, så det lär bli spännande. Nervkittlande, kompisar! That's the word of the day.

Jag har gjort mig förtjänt av en guldstjärna

Förlåt mig för att jag någonsin tillåtit mig själv att tvivla! Min tilltro till er ska aldrig någonsin rubbas igen. Halkbanan var, precis som utlovat, en galet enkel grej att bocka av på att göra -listan. Men det tog ett bra tag innan jag kunde övertyga mig själv om att jag faktiskt inte var på väg till en moderniserad form av spanska inkvisitionen.

Det var kallt, halkigt - och till viss del hungrigt - men jag tycker att jag klarade dagen med bravur. En kon fick sätta livet till i min framfart, men det hörde liksom till det hela och i jämförelse med min färdkamrat skonade jag livet på många imaginära älgar. Tro mig, de norrländska skogarnas älgbestånd har inget att frukta från Siri!

Jag känner mig som en zombie efter att ha varit vaken sedan 05:15. Waaah.

Itsy bitsy teenie weenie yellow polka dot... whatever

Öppnade körkortsboken för första gången sedan den inhandlades. Det hela påminde dock alltför mycket om att hetsplugga inför ett prov, och eftersom jag skyr skolan mer än vad min bror fruktar duschen så blev det att smälla igen boken illa kvickt. Den slängdes även till motsatta änden av rummet för att minska smittorisken, men i en liten etta som min är avståndet inte särskilt betryggande.

Anyways, nu tänker jag ägna mig åt att tröstshoppa bikinis. Ett lagom trevligt tidsfördriv som förhoppningsvis även får mig att trappa ner på chipsknarkandet när jag desperat försöker kränga på mig trådbitarna ifråga. Är H&M-bikinisar små eller stora i storlekarna? Det känns inte särskilt tillförlitligt att jag konsulterar Tina om min egen boobie-storlek. Jag failar i självkännedom.

Eländes elände

Halkbanan imorgon, vilket inte alls känns bra. Jag ömsom hyperventilerar, ömsom håller andan i hopp om att förlora medvetandet och därmed inte kunna inställa mig i tid. Tre anledningar till varför halken är en aktivitet jag varken vill eller borde ägna mig åt:

1. Jag har knappt övningskört något, efter att majoriteten av mina körlektioner på ett eller annat sätt blivit av- och ombokade (lärare byter jobb, lärare ska på semester, lärare har ont i ryggen... är jag verkligen så skräckinjagande?). Rutinen finns alltså inte.

2. Jag förkyld. Som om det inte vore nog med att oroa sig över var på ratten händerna ska placeras; nu måste jag även komma i underfund med när det är läge att släppa taget om den och snyta mig. SIMULTANFÖRMÅGA, oh my!

3. Min åksjuka känner inga gränser. Hela havet stormar om jag så bara vickar lite på stolen jag sitter på; förstå då i hur utsatt position bilklädseln befinner sig i om jag tvingas slira omkring på is i... ja, 70 knyck? Jag får kväljningar bara av tanken på det.

HJÄLP.

Oh, you're so naïve yet so...

Jag har återupptäckt en av mina favoritlåtar via Lily Allen. Spelar den konstant och befinner mig i ett icke-alkoholinducerat rus där jag nynnar på texten och drömmer om sommar, solkyssta ben och framtida London-besök. Dock är youtube av någon anledning inte särskilt frikostiga med originalversionen av The Kooks, så jag kan tyvärr inte embedda videon till den. Ni får istället hålla till godo med denna simpla men fabulösa spellista:


Åh, jag crushar så hårt på den här låten. Blir så ledsen när jag påminns om The Kook's inställda spelning i somras. Hjärtat gick i tusen bitar, men tack och lov hade jag mina fina vapendragare där att plocka upp skärvorna efter mig. Vill dock minnas en bekymrad Gustav som i all lönndom förtäljde mig om den fasansfulla upptäckten - spelning inställd pga sjukdom - och att jag inte under några som helst omständigheter fick berätta det för Tina. Det skulle ögonblickligen ta död på henne efter kvällens blodiga duster om tältplats. Hah!

Min närvaro är allt som krävs för att det ska bli en festlig tillställning

Igår fyllde moder min år, så jag drog till civilisationens utkanter för att fira damen ifråga. 41 år har hon härskat på denna jord - marginellt kortare regeringstid än ett fossil, men yppar jag det för henne får jag nog bruk för mina ninjareflexer.

Just denna ålder är väl något av en monumental sådan, men så vitt jag vet lider hon inte av någon påtaglig ålderkris. Däremot har hon i form av mig en dotter som angstar över livets alla aspekter, i synnerhet denna, så jag antar att jag på sätt och vis är hennes motsvarighet till Dorian Gray's porträtt.

Här har ni en bild från back in the day där jag i sedvanlig ordning ser allt annat än lycklig ut. Jag antar att jag är förbittrad på min smått... förtjusande lugg. The story of my life.



Grattis mamma!

Wear a colour you want to cling to

Har bytt header samt ändrat en del i den övriga designen. Det skiljer sig kanske inte så mycket från tidigare, men jag hade en del enerverande småfel som tog sin lilla tid att åtgärda. VIOLET all the way, baby. Hoppas att ni gillare :)

Tryck F5 för att uppdatera.

Oh baby, don't be shy... fashion's got a lazy eye


Ge mig, ge mig, ge mig! - the mantra of today.

Jag har en viss faiblesse för allt som glittrar. Nu när mina paljettskor efter några års trogen tjänst håller på att reduceras till stoft tycker jag att det är hög tid att finna värdiga ersättare. Åh, dessa skor har en direktlinje till mitt giriga hjärta.

Whaddup, yo

Jag råkade äta möglig leverpastej och befarar att jag är döende. Alltsedan den första fatala tuggan har jag haft känningar av yrsel, kväljningar och andningssvårigheter. Något som visserligen kan härröras till min ständige färdkamrat hypkondrin, men faktum kvarstår:

möglig
leverpastej
har
intagit
min
kropp


Utöver detta har jag även förärats en inkontinent näsborre. You heard me. Snörvel.

The saddest girl in the world


Jag tror att lycka är en ransonerad vara.

Det sägs att den inte kan köpas för pengar, men det är ren och skär lögn. Den finns där; buteljerad, glanspolerad och för världens hungriga ögon att skåda. You got cash? Bra. När den framställda produkten sedan är konsumerad tvingas återstoden av mänskligheten fortsätta med sin miserabla existens; oavsett vad de tvingats försaka i sin strävan efter att uppnå denna ultimata lycka. Tills nästa upplaga är redo för försäljning.

Ja, kamerahuset till Nikon D90 var slutsålt.
Jag sörjer.

I'll be a good time gambler, I'll be a restless wife

Nu är det bara 80 dagar kvar tills jag och värmen förenas i en kärleksfull omfamning! Jag kan nästan se malariamyggen mobilisera sig inför en attack mot mina vader; kan nästan höra de nattliga kakofonierna framförda av suicidala syrsor och geckoödlor. Åh, som jag längtar!

De mentala packlistorna jag gått omkring och komponerat ihop har idag fått sättas på pränt. De är tämligen oanseliga; desto mer intressant är vad mamma kan tänkas stuva ner i sin resväska. 2007's makaroner, gardinstänger och frusna lax innehar än idag titeln som Märkligaste Föremål Att Inta Paradiset Med.

Gott nytt år!


RSS 2.0