Vi öppnar starkt med en bild på Siri, 11 jordsnurr. Energi! Entusiasm! För övrigt har jag likadan blick på mitt nuvarande passfoto.

Bror kunde inte simma så en livboj fick ackompanjera honom. Jag vet inte om han än idag lärt sig bemästra denna ädla konst?

April månad är lika med det thailändska nyåret, Songkran, vilket numera i princip är synonymt med nationellt vattenkrig. Jag älskar högtiden i allmänhet och denna bild i synnerhet, haha. Ni kan läsa mer här om ni vill.

Jag med kusinerna. Blöta och frusna efter några timmars drive by's på bilflaket. Gotta love det faktum att vi tjejer är längre än killarna här. Superior genes!

Simon ägnar sig åt lite emolicious soulsearching vid vattenfallet i Khlong Lan. Notera alla plåster. Jag är inte den enda i familjen med inbillningssjuka.

Här tycks han ha funnit det högre väsen han tidigare sökte.

Rundtur på mammas ägor med en rätt funky looking traktor.








Hur mycket turist skriker det inte om de här kläderna? Aah, ta betäckning!


Obligatorisk gruppbild i ett tempel någonstans i Chiang Mai/Chiang Rai.


Hängivenheten och min uppfordrande hand <3





Elefantåkning tyckte jag var smått överskattat. Det kan dock ha något med min åksjuka att göra, för att svaja fram och tillbaka på hög höjd gör inte underverk för magen.


Och detta var tydligen the love of my life när jag var sisådär... 3-4 år gammal. Ensidig kärlek. Tungt. Det verkar för övrigt vara ett genomgående drag i båda mina släktled att skamlöst fotografera typer jag på något sätt visat intresse för. Som mamma och hennes gruppbild av killar i skoluniform, haha!





Vi cruisade längs floden vid den Gyllene Triangeln och var över till Laos på blixtvisit. Även Burma fick påhälsning. Det blev många timmars vinglig färd i bil för att ta sig hit, och detta var alltså innan jag stiftat bekantskap med åksjukepiller. Serpentinvägar är seriöst ett verk av djävulen.


Och med detta sätter jag punkt för nu orkar jag inte mer. HEJDÅ.