Sugarrush
Jag tuggar i mig en bulle till middag. Men oroa er inte; ett nudelpaket åker ner i handväskan som nödproviant ifall sötsuget inte är nog för att tillfredsställa mig. Ska bara rida ut denna sockervåg först, sedan beger jag mig mot workworkwork. Ha en trevlig kväll allihopa!
Enter the scene starting with a dial tone, tightrope over these razorblade complications
Mitt systematiska handspritande av mobiltelefonen tycks ha tagit död på den. Touchscreenen är för tillfället ur funktion, de desperata återupplivningsförsöken till trots. Förbannelse! säger jag. Hur lång tid kommer inte detta ta att åtgärda? Jag lär bli utan såväl multimedia som kommunikationsmöjligheter när Thailands-resan väl inleds. Hur ska de andra då kunna lokalisera mig i folkhavet?
Ska rota fram en väckarklocka nu så att jag åtminstone vaknar i tid till att jobba imorgon. Buhu.
Ska rota fram en väckarklocka nu så att jag åtminstone vaknar i tid till att jobba imorgon. Buhu.
I've got an appetite for deceit
Ibland föredrar jag nog böcker framför människor. Komplexitet är något de båda besitter, men böcker kan man åtminstone kategorisera utan risk för att begå en alltför grov fadäs. Det är inte så att jag ständigt skyr verkligheten, men när ett bättre alternativ finns tillgängligt är det lätt att ta den feges väg.
Verklighetsflykt; sammansmältning med trycksvärta för att undkomma urvattnad vardagstristess. Det är vad jag har ägnat mig åt idag.
Verklighetsflykt; sammansmältning med trycksvärta för att undkomma urvattnad vardagstristess. Det är vad jag har ägnat mig åt idag.
Mwah!
Lee Min Ki, såklart.
Jag måste snart in på avgiftning.
Vad Thailand har som Siri saknar
Mangosteen. Frukten som deltar i toppstriden om att vinna den ärorika titeln som min absoluta favorit. Synd bara att jag inte kan skala dem utan att det ser ut att ha utbrutit en massaker - det skymfar vår i övrigt obefläckade kärlek.
Trött katt
Hehe, klart att jag blir utringd för jobb den gången jag lyckats övertala mig själv att chansen (risken?) för det är minimal. Jag blir borta till kl 16.00, och kan vi säga att jag har första tjing på soffan i lunchrummet? Kommer att fightas med handsprit och kulspetspenna för en powernap där när lunchrasten väl nalkas. Slick på kinden!
8-bit fantasies, I'm yesterday's technology
Heeey, klockan tickar och ögonlocken är tunga men jag har haft händerna fulla med att mixtra med designen. Några små ändringar här och där som förhoppningsvis inte ter sig alltför överväldigande. Åh, och headern - den är bara en tillfällig egoboost och ett test för att se om det där med gif/png funkar.
Så här borde det se ut:
Was it as good for you as it was for me?
Headless chickens that are missing their exes so ax this and go to the next next chapter
Istället för att tillbringa min vakna tid med att tugga dammkvalster blev jag bjuden på lunch av MajaPiraja, för att fira det nytagna körkortet och mitt jättekliv över tröskeln till vuxenvärlden. Tack, tack! Fortsätter vi i den här takten är det inte mer än rätt att Café 33 skapar en VIP-sektion för oss sofistikerade och glupska damer.
Vad gäller dagens lunch kände jag mig smått äventyrlig och avvek från mina sedvanliga grekiska färsbiffar till förmån för gravad lax. Men när tallrikarna uppenbarade sig framför oss insåg jag att gravad lax innebär just gravad lax och att jag ju faktiskt hatar gravad lax, så jag spenderade några minuter med att ge mig själv en mental omgång i boxningsringen. Men salladen var god och Maja var frikostig med sin kyckling. Och så sprang det förbi en ren ute på gatan bara så där huxflux (men vi åt inte upp den).
Vad gäller dagens lunch kände jag mig smått äventyrlig och avvek från mina sedvanliga grekiska färsbiffar till förmån för gravad lax. Men när tallrikarna uppenbarade sig framför oss insåg jag att gravad lax innebär just gravad lax och att jag ju faktiskt hatar gravad lax, så jag spenderade några minuter med att ge mig själv en mental omgång i boxningsringen. Men salladen var god och Maja var frikostig med sin kyckling. Och så sprang det förbi en ren ute på gatan bara så där huxflux (men vi åt inte upp den).
Oh, my dear it's just chemical frustration
Ujujuj, just nu mår jag verkligen inte bra. En lång arbetsdag, kyla, snålblåst och trilskande dörrar har alla samverkat till att ge mig en fruktansvärd huvudvärk. Kommer inte att se tillbaka på denna helg med saknad. Visste ni till exempel att jag får brain freeze av att vistas ute i det här vädret? Det har tagit mig typ 5 minuter att ordna anletsdragen tillbaka sitt ursprungsskick efter promenaden hem från jobbet. En niqab eller rånarluva hade inte suttit fel nu när en istid av episka proportioner är över oss.
Latero, michelingubbar. Jag ska knapra alvedon.
You better not look my way
Idag bekräftades slutligen det vi alla anat. Jag är helt i avsaknad av muskler. Drog nämligen till badhuset för första gången på ett halvt decennium och satte simkunskaperna på prov, och oh my buddha om det var en masochistisk handling. Jag känner mig helt dränerad på energi just nu och darrar av rädsla inför den träningsvärk som lurpassar runt hörnet.
Dagen i övrigt har varit sjukt uttröttande. Jag jobbade ett förmiddagspass, skippade lunch till förmån för att fara till stan och hämta ut körkortet och hade sedan en zombiewalk på Solbacken medan gamlingarna storhandlade inför helgens bravader. Bristen på mat renderade mig svimfärdig och i princip okontaktbar, och det krävdes en chokladkaka och ångande varmkorv för att locka mig in på de levandes promenadstråk igen. Jag & mat är inte menade att vara åtskilda.
Nu ska jag göra tidig kväll för en gångs skull. Jobb väntar mig imorgon.
Dagen i övrigt har varit sjukt uttröttande. Jag jobbade ett förmiddagspass, skippade lunch till förmån för att fara till stan och hämta ut körkortet och hade sedan en zombiewalk på Solbacken medan gamlingarna storhandlade inför helgens bravader. Bristen på mat renderade mig svimfärdig och i princip okontaktbar, och det krävdes en chokladkaka och ångande varmkorv för att locka mig in på de levandes promenadstråk igen. Jag & mat är inte menade att vara åtskilda.
Nu ska jag göra tidig kväll för en gångs skull. Jobb väntar mig imorgon.
The Spook Manifesto
Åh, jag börjar bli smått nostalgisk så där in på spöktimmen.
Kan inte ni peeps som var till Uganda skicka era bilder till mig?
Kan inte ni peeps som var till Uganda skicka era bilder till mig?
Elvis ain't dead
Nu drar jag till Bjuris för att tillaga en måltid som invånarna sent ska glömma. Kameran åker med, likaså Min Skamliga Hemlighet som ni ska få stifta bekantskap med när det rätta tillfället infinner sig. Blod ska flyta, hår ska flamberas - det blir en kväll i sedvanlig Siri-anda.
När Gustav inte ser... ägnar vi oss åt kulturellt förfall
HUGS HUGS HUGS! ♥
I'm treading on my tippy toes
Vädret är, som vi alla vet, en klassisk konversationsöppnare som invaggar den andra parten i en falsk känsla av trygghet innan man med ett illvrål kastar sig i luften och utdelar det dödande slaget. Därför tänkte jag inleda med att tala om just dagens väder.
Kallt har det varit. Fruktansvärt kallt, med mina mått mätt. Emellanåt har det snöat, och alltsammans gör mig bara än mer övertygad om att detta klimat inte är något för mig. Jag tänker inte utsätta mig för den känslokalla (ha!) tortyr som det innebär att bosätta sig i ett land där såväl hjärta som tår 3/4 av året befinner sig i ett nedkylt tillstånd.
Om 37 dagar beger jag mig till Värmen på en länge emotsedd permission från min fångvaktare Kylan. Kan inte bärga mig. Men när jag åter befinner mig på svensk mark - vad händer då? Jag försöker tänka på allt som Sverige gjort för mig, men i slutändan kan det inte uppväga min dåliga blodcirkulation. Tough luck, comrades.
Kallt har det varit. Fruktansvärt kallt, med mina mått mätt. Emellanåt har det snöat, och alltsammans gör mig bara än mer övertygad om att detta klimat inte är något för mig. Jag tänker inte utsätta mig för den känslokalla (ha!) tortyr som det innebär att bosätta sig i ett land där såväl hjärta som tår 3/4 av året befinner sig i ett nedkylt tillstånd.
Om 37 dagar beger jag mig till Värmen på en länge emotsedd permission från min fångvaktare Kylan. Kan inte bärga mig. Men när jag åter befinner mig på svensk mark - vad händer då? Jag försöker tänka på allt som Sverige gjort för mig, men i slutändan kan det inte uppväga min dåliga blodcirkulation. Tough luck, comrades.
Sticks 'n' Stones
Jag håller på att komponera ihop en spellista att headbanga sofistikerat till om jag av en händelse skulle få för mig att utnyttja mitt nytagna körkort och cruisa runt på samhället EPA-pojke style. Det går lite så där, men Jamie T har en given plats på listan. Nya favoriten!
KÖRKORT! WHOP WHOP!
Nu när jag är en LICENSERAD VÄGMARODÖR går ingen längre säker på vägar, gator och dikeskanter.
Fridens liljor, mina kära bananer. Det här gjorde vi bra!
Flodhästar och blåbärsris
Eh. Jag var vaken till klockan sex imorse, vilket jag i efterhand inser var ett idiotiskt drag. Ögonen känns för tillfället som att de utsatts för en hatattack med chilipulver medan resterande delar av mig ser ut som att de fått påhälsning av Döden. Inte redo för något offentligt framträdande precis.
Smått & gott
- Jag får inte riktigt bort all plasten från spisplattan, så varje gång jag slår igång den luktar det förjävligt i hela lägenheten. Det råder definitivt bot på hungerskänslorna, men det är förstås desto mindre roligt om detta blir signumet för min matlagning.
- Jobb 7-17 imorgon, vilket är första gången på närmare tre veckor. Hela den här körkortsgrejen har kommit i vägen för mitt money making men förhoppningsvis kan jag inom kort börja äta chips sprida solsken på hemtjänsten igen.
- På tal om körkort - jag är en bad ass maddafakka när det kommer till fickparkering! Jag är helt seriös när jag säger att det ger mig en kick att manuvrera bilen rätt i parkeringsrutan. Lätt som en smekning går det och inte den minsta skråma på lacken. High five!
Musikens under
Hahahaha, seriöst, jag döööör! Det här är bland det märkligaste jag sett och hört! Nog har youtube erbjudit planetens befolkning mycket i underhållningsväg, men jag trodde aldrig att jag skulle snava över något av denna kaliber. Hoppa till 1:10, det är först då man inser vidden av den musikala versatilitet som existerar i denna värld.
Tysta leken börjar nu
Jag har infört en sanktion mot svenska butiker i ett försök att bevara resekassan inför stundande semester. Som ni ser går det utför med det projektet. Här är jag i alla fall iförd en mörkgrå skjorta/tunika/whatever med fickor i sidan samt huva. Vi är ännu inte redo att hålla tepartyn med varandra, men efter lite mer tid tillsammans ska nog vänskapsband knytas.
Woe is me
Hej bananer. Idag har världen varit en tropisk ö och mitt huvud har suttit fastklämt i ett lejongap. Jag drömde om offentliga duschar och orakade ben och vaknade sedan med vad som kan liknas vid förstadiet till en baksmälla, trots att blandsaft är den enda dryck jag intagit på sistone. Armen värkte från vaccinet, huvudvärken eskalerade och därefter låg jag immobiliserad i soffan av rädsla för att bomben i pannloben skulle detonera.
Hoppas er dag varit minst lika ljuvlig.
Hoppas er dag varit minst lika ljuvlig.
Fake plastic trees
Hoppsan. Gissa vem som råkade smälta sin skärbräda på spisplattan?
It's alright once you're in the air, just hope there's altitude and prayer
Självklart hade jag missuppfattat tiden jag skulle inställa mig på vårdcentralen, och vad som varit en stillsam rakningssession på tu man hand mellan mig och mina ben utvecklades snabbt till en fusion mellan The Matrix och The Bourne Identity.
Sju minuter hade jag på mig att transformera min dränkta skepnad till en någorlunda anständig sådan, springa till vårdcentralen, ta sprutan och sedermera rädda den sexuellt lössläppta och vampyrinfekterade andelen av mänskligheten från en epidemi av hepatit B.
Svetten lackade, adrenalinet pumpades runt i en våldsam technobeat och jag hade just hunnit förpacka mig i lämpliga plagg när det plötsligt ringde på dörren. Med vild blick och håret hängandes i blöta testar kring ansiktet slet jag upp den, bara för att mötas av två kostymklädda gestalter. Jag må ha haft ett uppdrag, men likaså hade de - och de var beväpnade med The Book of Mormon.
Sju minuter hade jag på mig att transformera min dränkta skepnad till en någorlunda anständig sådan, springa till vårdcentralen, ta sprutan och sedermera rädda den sexuellt lössläppta och vampyrinfekterade andelen av mänskligheten från en epidemi av hepatit B.
Svetten lackade, adrenalinet pumpades runt i en våldsam technobeat och jag hade just hunnit förpacka mig i lämpliga plagg när det plötsligt ringde på dörren. Med vild blick och håret hängandes i blöta testar kring ansiktet slet jag upp den, bara för att mötas av två kostymklädda gestalter. Jag må ha haft ett uppdrag, men likaså hade de - och de var beväpnade med The Book of Mormon.
"Vi vet vad som är meningen med livet. Vet du?"
End game.
End game.
S.O.S
Vad som kring lunchtid började som en spänning i nacke och bakhuvud har nu manifesterats i en sprängande huvudvärk av förödande proportioner. Så här har det varit de senaste tre dagarna och jag förstår inte varför. Står inte ut med smärtan men vill inte behöva knapra mer alvedon.
Om några timmar ska jag dessutom ta twinrix-sprutorna eller vad det nu är för kanyler som ska invadera mitt dyrbara skinn. Jag är ingen ninja inför anblicken av en sprutnål, så just nu försöker jag förtränga den tortyr som väntar mig.
*kryper ner under täcket och förnekar min egen existens*
Om några timmar ska jag dessutom ta twinrix-sprutorna eller vad det nu är för kanyler som ska invadera mitt dyrbara skinn. Jag är ingen ninja inför anblicken av en sprutnål, så just nu försöker jag förtränga den tortyr som väntar mig.
*kryper ner under täcket och förnekar min egen existens*
Halva etappen avklarad
Ibland är det tur att mina clairvoyanta förmågor dras med uppenbara fabrikationsfel. Morgonens förutsägelser om en miserabel dag inträffade nämligen aldrig och kristallkulan kan nu se sig om efter någon annan att blankpoleras av. För vet ni vad? Jag klarade teoriprovet!
Men innan dess befann jag mig i detta skick:
Elände
And the moon in your window sheds her light on the bed
Från en boning till en annan - mitt och Annas kärleksbarn efter två terminers (inbillat) skräckvälde i Staden och Framtiden. Den kursen gjorde sitt bästa för att få mig i underkastelse samtidigt som den oväntat nog var det närmaste jag kom att ha estetisk verksamhet under tredje året. Hatkärlek å det grövsta.
Mitt utökade kungarike
Jag är så exalterad just nu att vore det inte för min obefintliga fysik skulle jag definitivt klättra på väggarna. Lägg därtill ett oräkneligt antal fist pumps och några spasmiska ryckningar tänkta att likna en segerdans så har ni ungefär mitt tillstånd. Resefebern har nämligen sprängt nya barriärer efter att jag mottagit bilder på min mosters nybyggda hus och vad som blir denna resas semesterboning. WEEEEE! säger jag i bästa fangirl-manér.
Jag var förvarnad av moster nr 2 om den vedervärdigt gröna färgen, men efter den första instinktiva chocken kan jag nog ändå finna en viss... charm med det. I'd climb those walls like a spider monkey <3
Jag var förvarnad av moster nr 2 om den vedervärdigt gröna färgen, men efter den första instinktiva chocken kan jag nog ändå finna en viss... charm med det. I'd climb those walls like a spider monkey <3
Måndagsångest
Finns det någon universell lag som säger att det under inga omständigheter får vara fint väder under veckodagar? För jag svär, all antydan till livslust försvann i det ögonblick jag kollade ut genom fönstret. Nu ska jag försöka hinna piska håret into submission innan bussen kommer. På återseende!
My name is Indigo Montoya
Ni vet väl att skönhet inte är något man föds med? Det är något man kultiverar fram.
Sometimes the only explanation you'll need is "Made in Asia"
Nu ska jag iväg på plundringståg! Evakuera ICA!
På den mentala handlingslistan står:
tandkräm
olivolja
jasminris
KÖTT
BYEBYE!
Edit:
Det kostade mig 500 kronor och inte den minsta tillstymmelse till kotlettrad eller riskorn syns till. Däremot hade bland annat en chipspåse, blandsaft och andra förnödigheter funnit sin väg ner i kassarna. Hoppsan.
På den mentala handlingslistan står:
tandkräm
olivolja
jasminris
KÖTT
BYEBYE!
Edit:
Det kostade mig 500 kronor och inte den minsta tillstymmelse till kotlettrad eller riskorn syns till. Däremot hade bland annat en chipspåse, blandsaft och andra förnödigheter funnit sin väg ner i kassarna. Hoppsan.
If it wasn't for the TV and the fridge being so far apart, some of us wouldn't exercise at all
Ifall det föreligger några oklarheter kring mina förehavanden vill jag bara klargöra att denna helg dedikerats åt serietittande. Asiatiska serier, närmare bestämt. Min bror ringde nämligen på uppdrag från mamma för att höra om jag fortfarande levde, och jag tänkte att jag kunde bistå med svar utifall det fanns andra som grubblat på denna ytterst angelägna fråga.
Detta är vad som för tillfället knarkas (det genomgående temat framgår rätt tydligt):
Black & White (Taiwan)
Powerful Opponents (Korea)
Koshonin/The Negotiator (Japan)
Crack is whack, children. Titta bara på mig som fastnat i träsket.
Powerful Opponents (Korea)
Koshonin/The Negotiator (Japan)
Crack is whack, children. Titta bara på mig som fastnat i träsket.
Flagnande lack och frusna fingertoppar
Visst är det fint såväl visuellt som audiellt?
Jag känner mig lite vemodig, men det är tillåtet.
Regelboken får kringgås efter behag.
Thailand 2002
April 2002 stuvade vi resväskorna fulla och begav oss till varmare breddgrader, varpå jag äntrade thailändsk mark för första gången sedan flytten därifrån. Största skillnaderna nu mot då var att jag inte längre behärskade språket men istället hade en snorig lillebror i släptåg. Man skulle kunna kalla det förlust och matchstraff, men då blir moder min inte glad.
Bilderna är av långtifrån awesome kvalla eftersom de är inscannade negativ. Dessutom kommer de inte i kronologisk ordning. Men jag tycker att vi struntar i det tekniska och istället fokuserar på fabulositeten hos en ännu ung och oförstörd Siri (chipsknarkandet hade ännu inte blivit en avgörande del av mitt liv).
Bilderna är av långtifrån awesome kvalla eftersom de är inscannade negativ. Dessutom kommer de inte i kronologisk ordning. Men jag tycker att vi struntar i det tekniska och istället fokuserar på fabulositeten hos en ännu ung och oförstörd Siri (chipsknarkandet hade ännu inte blivit en avgörande del av mitt liv).
Vi öppnar starkt med en bild på Siri, 11 jordsnurr. Energi! Entusiasm! För övrigt har jag likadan blick på mitt nuvarande passfoto.
Bror kunde inte simma så en livboj fick ackompanjera honom. Jag vet inte om han än idag lärt sig bemästra denna ädla konst?
April månad är lika med det thailändska nyåret, Songkran, vilket numera i princip är synonymt med nationellt vattenkrig. Jag älskar högtiden i allmänhet och denna bild i synnerhet, haha. Ni kan läsa mer här om ni vill.
Jag med kusinerna. Blöta och frusna efter några timmars drive by's på bilflaket. Gotta love det faktum att vi tjejer är längre än killarna här. Superior genes!
Simon ägnar sig åt lite emolicious soulsearching vid vattenfallet i Khlong Lan. Notera alla plåster. Jag är inte den enda i familjen med inbillningssjuka.
Här tycks han ha funnit det högre väsen han tidigare sökte.
Rundtur på mammas ägor med en rätt funky looking traktor.
Hur mycket turist skriker det inte om de här kläderna? Aah, ta betäckning!
Obligatorisk gruppbild i ett tempel någonstans i Chiang Mai/Chiang Rai.
Hängivenheten och min uppfordrande hand <3
Elefantåkning tyckte jag var smått överskattat. Det kan dock ha något med min åksjuka att göra, för att svaja fram och tillbaka på hög höjd gör inte underverk för magen.
Och detta var tydligen the love of my life när jag var sisådär... 3-4 år gammal. Ensidig kärlek. Tungt. Det verkar för övrigt vara ett genomgående drag i båda mina släktled att skamlöst fotografera typer jag på något sätt visat intresse för. Som mamma och hennes gruppbild av killar i skoluniform, haha!
Vi cruisade längs floden vid den Gyllene Triangeln och var över till Laos på blixtvisit. Även Burma fick påhälsning. Det blev många timmars vinglig färd i bil för att ta sig hit, och detta var alltså innan jag stiftat bekantskap med åksjukepiller. Serpentinvägar är seriöst ett verk av djävulen.
Och med detta sätter jag punkt för nu orkar jag inte mer. HEJDÅ.
Hur mycket turist skriker det inte om de här kläderna? Aah, ta betäckning!
Obligatorisk gruppbild i ett tempel någonstans i Chiang Mai/Chiang Rai.
Hängivenheten och min uppfordrande hand <3
Elefantåkning tyckte jag var smått överskattat. Det kan dock ha något med min åksjuka att göra, för att svaja fram och tillbaka på hög höjd gör inte underverk för magen.
Och detta var tydligen the love of my life när jag var sisådär... 3-4 år gammal. Ensidig kärlek. Tungt. Det verkar för övrigt vara ett genomgående drag i båda mina släktled att skamlöst fotografera typer jag på något sätt visat intresse för. Som mamma och hennes gruppbild av killar i skoluniform, haha!
Vi cruisade längs floden vid den Gyllene Triangeln och var över till Laos på blixtvisit. Även Burma fick påhälsning. Det blev många timmars vinglig färd i bil för att ta sig hit, och detta var alltså innan jag stiftat bekantskap med åksjukepiller. Serpentinvägar är seriöst ett verk av djävulen.
Och med detta sätter jag punkt för nu orkar jag inte mer. HEJDÅ.
En förvarning om vad som komma skall
Jag tycker att vi kör på en massiv bildkavalkad från forna Thailandsresor för att komma i den rätta stämningen (främst riktat till mina färdkamrater som möjligtvis inte delar min fanatism). 49 dagar inför resan, ni vet... gotta step up your game.
Don't bug me, hug me
Gustav tycker att jag låter som Mårran när jag så där lagom lystet mässar om mitt begär efter semlor. Jag är inte särskilt kunnig vad gäller Tove Janssons karaktärer, men om man ska tro Wikipedia är detta definitivt någon som är i stort behov av kramar - och semlor - men som än så länge nöjer sig med att injaga skräck i sin omgivning. Jag tror jag kan identifiera mig med det.
Nu mår jag för övrigt rätt illa. Mamma var förbi med kladdkaka och smörgåstårta och jag är inte den som tackar nej till sådant.
Du & jag, Thailand
All dolled up with nowhere to go
Skulle ha gjort stans gator en osäker plats att vandra på, men istället blir det till att stanna hemma och inta en hjälplös position på soffan. Det känns som att mitt innanmäte är på väg att göra en 360° rotation för att sedan vändas ut och in; redo för försäljning under suspekta former på den svarta organmarknaden. Misär, liksom!
Mishmash
Resultatet av dagens finlir i köket må se ut som maskföda, men visst tror ni mig när jag säger att skenet bedrar? Alla mina kroppsdelar är i alla fall intakta trots närkamp med kniven så man kan säga att jag gick ur striden som en segrare.
Misslyckat
Hade tänkt se Death Trance igår men efter att alla streamade versioner som kommit i min väg visat sig vara av undermålig kvalité, såg jag ingen annan utväg än att införskaffa mig filmen med mer... obskyra metoder. Efter en nedladdningstid av snigelproportioner var den äntligen i min ägo, och det var med ohöljd förväntan jag såg fram emot att se filmen.
Bara för att komma till den fasansfulla insikten att den var dubbad till engelska.
Vilket förödande slag.
Jag känner mig... tillintetgjord.
Vilket förödande slag.
Jag känner mig... tillintetgjord.
Feed my Frankenstein
Idag har jag försökt hålla mig till ett "normalt" antal måltider, och tro mig - det känns. Förstår inte hur ni androider kan föra en fungerande tillvaro utan en massa avbrott för extrainsatta mat-, chips- och fikapauser. Jag är rastlös, hungrig och simultantittar på minst fem olika serier medan magen protesterar högljutt mot min inhumana behandling av den.
Varför måste alla serier handla om mat när jag själv håller på att segna ner till golvet av hunger? Pasta centrerar kring en italiensk restaurang, My name is Kim Sam Soon kring bakelser, och så har vi det återkommande temat i Dal Ja's Spring där huvudpersonen vräker i sig mat närhelst hon befinner sig i pressade situationer. JAG BLIR TOKIG.
Varför måste alla serier handla om mat när jag själv håller på att segna ner till golvet av hunger? Pasta centrerar kring en italiensk restaurang, My name is Kim Sam Soon kring bakelser, och så har vi det återkommande temat i Dal Ja's Spring där huvudpersonen vräker i sig mat närhelst hon befinner sig i pressade situationer. JAG BLIR TOKIG.
Score!
Nu bestämmer jag enväldigt att vi alla high five:ar det faktum att jag åkte till stan tur och retur utan att behöva spendera en endaste krona. Weee! säger jag bara. Ibland uppgraderas livet från att vara en trampcykel till att bli en riktigt sleek flygande matta.
När jag steg på bussen imorse var jag fullt inställd på att hala fram min tia och arton hårt förvärvade enkronor för att bekosta färden. Men av en händelse var biljettautomaten trasig och jag fick segla förbi med börsen intakt. Och på tillbakavägen, då jag hade för avsikt att köpa ett busskort, var dessa tydligen slut vilket resulterade i att jag även denna gång fick åka gratis. Förstår inte riktigt hur chauffören resonerade där, men lika glad var jag för det!
När jag steg på bussen imorse var jag fullt inställd på att hala fram min tia och arton hårt förvärvade enkronor för att bekosta färden. Men av en händelse var biljettautomaten trasig och jag fick segla förbi med börsen intakt. Och på tillbakavägen, då jag hade för avsikt att köpa ett busskort, var dessa tydligen slut vilket resulterade i att jag även denna gång fick åka gratis. Förstår inte riktigt hur chauffören resonerade där, men lika glad var jag för det!
Nu ska jag tvaga min kropp, see ya!
Ingen mer blodspillan
Nu får ögonbrynen fladdra i vinden bäst de vill.
Jag orkar inte längre utöva krigsföring med pincetten.
Bilden ovan är för övrigt en övning inför framtida mugshots.
Gorge!
