DEN SPANSKA ARMADAN SKULLE INTE HA HAFT EN CHANS

Alltså, jag blir fysiskt och psykiskt illamående av att se min nya resväska. DEN ÄR ETT MONSTER, I tell you, ETT MONSTER. Jag lovar, den skulle kunna utgöra transportmedel åt en hel generation illegala invandrare, så stor som den är.

Giant asteroid flattened half of Mars

Räkarns, vad det snöar! Och mitt hjärta som slog ett extraslag av upphetsning när jag förra veckan kunde ana en skymt av asfalt. Nu håller jag mig inomhus och viftar kokett med dammtrasan medan datorn tuggar på en ominstallation av Photoshop. Oh, how I have missed you.

Bananer och lianer


När jag är rastlös äter jag. Eller rättare sagt: jag äter närhelst tillfället ges, men det är när tiden stannar upp som det kött- och chipsslukande monstret inom mig verkligen får blodvittring. I just detta ögonblick leker jag dock vegetarian och har tämjt vilddjuret med sammanlagt fyra kiwis och apelsiner, men vem vet hur länge det räcker?

Vad gör man för att bota denna konstanta hunger? Jag vill inte likställa mig med Barnen I Afrika™, men ibland känns det verkligen som att jag delar deras misär.

Vad som försiggår i Bangkok

Ett korrumperat taxibolag som håller Bangkok i ett järngrepp - det var min något felaktiga uppfattning av Thaksin Shinawatra-affären när mamma för flera år sedan skulle försöka sig på att förklara läget för mig. Smått konfunderad blev jag och det var inte utan att jag ifrågasatte min anmoders svårtolkade förklaring, men samtidigt summerar det kunskaperna jag i dagsläget besitter gällande den thailändska politiken.

Ni har väl inte missat denna händelse? Som oinsatt är det svårt för mig att uttala mig om situationen, men den instinktiva reaktionen för min del är att läsa med morbid fascination (och sedan i sann hypokondriker-anda förfäras över smittorisken som tordes föreligga). Ser rödskjortorna sig själva som martyrer efter detta drag? Jag skulle inte tro att omvärlden delar denna uppfattning.

Varning för ras

Skamligheten krånglar än en gång medan jag med min amatör-voodoo försöker åtgärda problemen; dock utan minsta tillstymmelse till framgång. Helst skulle jag vilja svinga köttyxan och utplåna allt elände (läs: formatera om datorn) men jag har inga skivor för det. Just nu är mitt brinnande hat nog för att på egen hand smälta undan all snö på skogens alla trädtoppar.



Förresten, kan någon förklara varför det ser ut så här för mig? Det är alltid igång två msn-fönster. Oavsett hur många gånger jag klickar ner det ena så dyker det andra upp igen om jag kör programmet. Problemet försvinner inte trots otaliga ominstallationer.


I want to see you half-lit in the half-light, laughing with the whites of your dark eyes

Vintermarkens


Spana in den här lilla kissekatten, visst är han alldeles underbar? Det dröjer först till juni innan han är redo att göra sig hemmastadd i vildmarken, men fram tills dess håller vi andan i väntan. Eller vi och vi, jag bor ju inte kvar där längre men jag tänker ändå finnas med på ett hörn som den reformerade onda styvsystern.

Idag har vi försökt komma på ett passande namn och det verkar som att det kommer att gå under den thailändska fanan. Moder min var till och med tvungen att telefonkonferera med den kattigaste av dem alla, Maew (haha, ironin), för att få vidare uppslag. Jag röstar på Mee Noi men det ser ut som att mamma enväldigt kommer att driva igenom Malagor (vilket låter som en cheesy warlock om man ska tro Anna). En googling gav detta resultat:



Where Malagor treads, mayhem and destruction follow.
The Beastmen believe that he is the doom of Mankind personified.
The sight alone of Malagor has caused stout defenders to abandon otherwise impregnable walls
and the mightiest of warriors to fall to their knees in abject defeat.




Haha! Vad tycker ni, ser lillen ut som en skräckinjagande Malagor?

Fredagskväll hos kusinerna

Vi lirade Just Dance men koordinationsförmågan infann sig aldrig riktigt...







Så där ja, nu har ni fått er dagliga överdos av Siri.


Blindstyre

Jag funderar på om jag borde beställa dagslinser så att jag har ett litet lager lagom till resan. Vet nämligen inte om jag orkar trilskas med linsvätska och den bakteriehärd som eventuellt börjar gro kring etuiet om jag kör med mina sedvanliga veckolinser. Nackdelen med dags. är dock att de är förbrukade i det ögonblick jag pillar dem ur ögat (eller är de tåligare än så?) och eftersom jag brukar byta till glasögonen framåt kvällen blir ju deras användningstid ganska kort. Jag vet inte hur jag ska göra och mitt resonerande börjar bli rätt så obegripligt.














I'm a busy bee

Måndag: Jobb 7-12 & 16-21
Tisdag: Jobb 7-17
Onsdag: Jobb 7-16
Torsdag: Alice in Wonderland (heldag i Umeå)
Fredag: Jobb 12-21
Lördag: ?
Söndag: ?

Veckans planer ifall ni skulle vilja stalka mig. När jag vaknade imorse var förmiddagspasset det enda inbokade jobbet framöver, men sedan föll anbuden i takt med regnet(!) och jag kan nu göra en fistpump i ohöljd glädje. Ibland håller Vikariesamordningen en onödigt länge på sträckbänken, men jag är samtidigt glad över att de numera innehar taktpinnen när det gäller fördelningen av vikarieturer.

Det är framförallt bekvämt och huruvida jag får jobba eller ej avgörs inte längre beroende på om jag redan befinner mig på plats. Sedan kan jag förstå att det känns tidsslösande att tvingas gå genom en mellanhand när man en morgon som denna lider av akut brist på folk, men i överlag tycker jag att systemet underlättar. Awesomeness.

Moro

Ey ey, vad händer om man skulle råka överdosera sig själv på blodapelsiner? Nu råkar mitt stash vara slut så jag befinner mig för tillfället inte i riskzonen, men ifall det finns fler som liksom jag halkat ner i träsket är det nog för allmänhetens bästa att gå ut med information om detta. Kanske är det dags att starta upp ett rehabiliteringsprogram också. Just sayin'.

Underneath and unexplored, island and cities I have looked

Idag är en dag i lathetens tecken. Visserligen går alla mina dagar under detta epitet, men den här gången är det ett officiellt ställningstagande. Se det lite som en motvikt till alla de dårar som frivilligt stakar sig genom Vasaloppet. Någon måste ju upprätthålla världsordningen.

Du lär inte se mig ta ett steg i onödan (vilket till stor del beror på träningsvärk...); mitt hår förblir ett kråkbo och jag tänker inte krypa ur min slitna C. Ronaldo-tröja till förmån för något mer presentabelt. Den enda eftergift jag gör är att borsta tänderna och laga lite mat, och till och med det är med motsträvan.


The xx hjälper mig att bibehålla lugnet.


Bring the tonic and the gin, say what's your name again?

Jag är vanligtvis inte särskilt vidskeplig av mig. Men när en svart katt utstuderat långsamt korsar min väg och därefter blänger på mig med smalnande ögon ser jag det som ett synnerligen godtagbart skäl till att börja frukta för mitt liv. Och mycket riktigt:

Den Skamliga Hemligheten har dragit på sig virus (som om jag inte hade nog med ångest över dess blotta närvaro). Min nyligen inköpta och totalt onödiga netbook är alltså BESUDLAD och jag är så arg att jag snart förångas. Så mycket kokar jag. What to do, what to do?!

Jag är en martyr

Att jobba helg innebär för min del att jag tvingas genomlida grannarnas nattliga rövarstråt, medan jag själv desperat försöker få en blund i ögonen inför morgondagens arbete. Oftast lever jag på hoppet att det bara är en förfest och att de raglande söker sig till andra jaktmarker när spöktimmen närmar sig, men nio gånger av tio drar jag en fet jävla nitlott. Ikväll hålls en inflyttningsfest, och av döma av de brölande läten som tränger genom väggarna lär det bli en lång natt.

The short weekend begins with longing

Är vädret awesome eller är det awesome?! Temperaturen ligger visserligen på minusgrader, men nu när solen äntligen bevärdigat oss med sin närvaro är det som om inget längre bekommer en. Lapa sol, mina katter, så står ni emot såväl efterhängsna vinterdepressioner som kryptonit!

Istället för att sova bort hela eftermiddagsrasten har jag den senaste timmen jagat runt på Bolidens promenadstråk i en explosiv powerwalk, där hurtgubbar och sävliga pensionärer fått kasta sig åt sidan för att inte agera stoppklossar i min våldsamma framfart. Hur ofta händer det, liksom? Allt tack vare sooooolen.


I am your church, your science, your imaginary savior

Den dag det mobila bredbandet drog sitt sista darrande andetag var samma dag som jag lastade pimpmobilen med mina tillhörigheter och begav mig till civilisationens förort. Under min frånvaro såg det länge ut som att det oteknologiska mörkret skulle behålla sitt grepp kring Vildmarken, men idag - idag kunde en strimma av ljus tränga genom de tidigare så solida dammolnen. För vet ni vad?

Det Nygrenska/Foithongtakuska/Marklundska hushållet har efter långvarig isolation återanslutit sig till den underbara värld vi kallar Internet!

THIS IS HOW WE ROLL.

Mercy kill

Tusentals explosioner i hjärnkontoret utlöses så fort jag ens tänker tanken på att röra mig. Jag har inte kunnat förflytta mig ur sängen än av risk för att det plötsligt låter 'plopp' och huvudet faller av. Nu prackar Spotify på mig en viss nasal sångerskas Russian Roulette. Jag ser det som ett tecken.

Love trouble

Leina låter hälsa att hon är ledsen på Eirik. Jag vet inte riktigt vad det innebär, annat än att Eirik har mycket att stå till svars för. När jag ändå såhär under hot är i färd med att skriva vill jag uppmärksamma det faktum att insamlingen till min färdkost kickar ass i jämförelse med Johans skoinsamling. 22 kronor vs 50 öre, HOW ABOUT THAT?

The other 90% of the iceberg

 

Jag lever! Men jag tycks vara ensam om att ha en någorlunda fungerande puls, då all teknologisk utrustning omkring mig i hemlig turordning drar sina sista flämtande andetag. Mobilen är inlämnad på reparation medan laptopen väntar på att omformateras; hur superhappyfuntime är det på en skala? Nu tar jag mig fram på extraresurser och det hämmar mitt kreativa flöde så häääääääääääääääääääääääääär mycket.

Goddammit, ge mig solsken och klar himmel.


Sugarrush

Jag tuggar i mig en bulle till middag. Men oroa er inte; ett nudelpaket åker ner i handväskan som nödproviant ifall sötsuget inte är nog för att tillfredsställa mig. Ska bara rida ut denna sockervåg först, sedan beger jag mig mot workworkwork. Ha en trevlig kväll allihopa!

Enter the scene starting with a dial tone, tightrope over these razorblade complications

Mitt systematiska handspritande av mobiltelefonen tycks ha tagit död på den. Touchscreenen är för tillfället ur funktion, de desperata återupplivningsförsöken till trots. Förbannelse! säger jag. Hur lång tid kommer inte detta ta att åtgärda? Jag lär bli utan såväl multimedia som kommunikationsmöjligheter när Thailands-resan väl inleds. Hur ska de andra då kunna lokalisera mig i folkhavet?

Ska rota fram en väckarklocka nu så att jag åtminstone vaknar i tid till att jobba imorgon. Buhu.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0