Jag känner mig manad att se The Boat That Rocked igen, enbart för att kunna screencappa alla scener Tom Sturridge medverkar i. Givetvis i ett högst vetenskapligt syfte, då T. Sturridge är ett till synes förträffligt exempel på vad den brittiska filmindustrin har att erbjuda i skådespelarväg och hur återskapar vi en sådan sensation? Det är inte så att hoppet om att överrumpla honom ensam på en bakgata är vad som får mig att överväga London som tillflyktsort till hösten. Inte alls.