"Man blir som man umgås" heter det ju, och nu har tecknen på en begynnande demens börjat yttra sig hos undertecknad. Inte nog med att jag ständigt missplacerar saker; jag hinner knappt starta upp tankeverksamheten innan allt evaporerats och jag finner mitt huvud tomt igen. Poof!

Nu letar jag febrilt efter en räkning och en nyårshälsning från Thailand, som jag är säker på att jag fick med mig från mitt senaste besök i vildmarken. Kom igen, hur långt kan ett par kuvert springa om de är inhägnade i en liten etta? Jag börjar bli lite frustrerad.