Vädret är, som vi alla vet, en klassisk konversationsöppnare som invaggar den andra parten i en falsk känsla av trygghet innan man med ett illvrål kastar sig i luften och utdelar det dödande slaget. Därför tänkte jag inleda med att tala om just dagens väder.

Kallt har det varit. Fruktansvärt kallt, med mina mått mätt. Emellanåt har det snöat, och alltsammans gör mig bara än mer övertygad om att detta klimat inte är något för mig. Jag tänker inte utsätta mig för den känslokalla (ha!) tortyr som det innebär att bosätta sig i ett land där såväl hjärta som tår 3/4 av året befinner sig i ett nedkylt tillstånd.

Om 37 dagar beger jag mig till Värmen på en länge emotsedd permission från min fångvaktare Kylan. Kan inte bärga mig. Men när jag åter befinner mig på svensk mark - vad händer då? Jag försöker tänka på allt som Sverige gjort för mig, men i slutändan kan det inte uppväga min dåliga blodcirkulation. Tough luck, comrades.