I smile a lot. And people smile back. It’s contagious, like a lovely sort of gonorrhea.
Om ni undrar vad som hållit min uppmärksamhet gisslan denna vecka så har ni svaret här: Skins. Tre säsonger som nu är avklarade och som lämnat mig minst sagt konfunderad. Har man någonsin haft funderationer kring hur en omvänd medeltida alkemiprocess går till är det bara att se denna serie - här förvandlas guld till exkrement av inkompetent filmfolk, till synes utan ansträngning.
Vad som började som ett awesome koncept tog sedermera en detour till den ryska tundran, undergick en märklig transformation till en såpopera för att slutligen sälla sig till skaran av massproducerade ungdomsserier bortom all räddning (säsong 3 har förärats en plats i skärselden).
Jag känner mig sviken. Besudlad. Mer om detta senare.
sv: haha nej det är våra thailändska namn, inga smeknamn alltså. eller ja natdha är mitt thailändska- OCH andranamn, men min storasyster heter Suphat :)
Lika bra aldrig sett nåt av det då? :P
Jooo! Klart du ska se. Första säsongen är bra, andra funkar även om den spårar.
så... jag ska alltså inte se tredje säsongen?
Mjaa, typ inte. Det heter förvisso Skins men det är liksom inte Skins längre. Inte samma humor och roliga karaktärer etc. Inte för att det är sååå superdåligt egentligen men det är rätt intetsägande och sådant gillar vi inte. Vavavva.
